Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro, vi gjonle allt hvad i vår förmåga stod,
för att hålla dem vid lif. Den sista som
allod, var lilla Fipps. Yi kallade henue
så, emedan hon var så lustig och qvick.
Sabina, miu gamla hushållerska vakade med
lieutie och gaf henue droppar, meu (let iljelptc
tiil ingenting. Det är tungt, att den katt-
slägl, soiu har regerat här i många år, nu
iir rakt utdöd! Jag beslöt redan att icke
mera lägga mig till någon ny katt, man har
ju hara sorg, niir man mister dem, - men
för fjorton dagar sedan kom hit en
hond-gtunnua som skänkte mig eu nyssfödd liten
kattunge, oeh för att icke hedröfvn giuniuau,
tog jag emot deu. Sabina siiger att deu är
långtifrån så liegåfvad som de föregående,
och derför kalla vi den Diunse.
Du inser således, käre hroder, att du
mycket väl kan komma med din Tiras.
Saliina siiger, att Dumse kan vara i
skruh-bon ]>å vimlen ofvanför hennes rum. Ditt
tornrum står fänligt, att mottaga dig och
Tiras, och du viintas med otålighet af din
syster.
!’. S. Skngsvakten siiger, att der är mer
än cu kulle skogsfågel, som går och väntar
på dig oeli hau umlrar om icke Tiras kunde
lära sig jagtkousteu af Diana. Hon är sä
gammal, att hon snart icke kan följa med
fiiugre.
Nå, öfvcrstelöjtnanten ocli Tiras reste
således till Trulsholm. De hlefvo viiuligl
o-mottagna och liade det i allo godt på den stora
herregården. Öfverstelöjtuanten smorde sig
med de rara plommonen, han knäppte
mitter oeli gielc på jagt. Tiras gick också pä
jagt oeh liirdo mycket af Diana. Dumse
liit alls ieke se sig, ty hou var ju iustiingd
i skrubben på vinden, men i längden fann
hou det tråkigt, IIou var van att man lekte
ined lieutie; hon brukade lägga sig i fruns
sykorg eller krypa upp i Sabinas säng; hon
brukade Idiittra uppför gardinerna oeh
balansera pä ganliulisten, — oeh uu fick lion
gä glömd ocli custiui deruppe i skrubben.
Ilon jamade, men det hjelpte icke. Men en
vacker dag blef skruhiulörrcn lemiiad på
gliiut. Dumse lörsuininadc icke tillfället att
hegifva sig ul på vimlen; uu kunde hon ju
få se sig litet om i verlden. lion klef ut
på taket genom vitidsgluggen, hoppade ned
i takrännan, som var eu bred väg för eu
sådan liton misse, och begynte anställa
upptäcktsresor. lion var holt. nära tornet, der
ett fönster stod öppet. Hvilken lycka för
Dtimse, der måste visst finnas något att se!
Och uieil ett skutt var lion uppe på
fönsterkarmen.
Nu var det så, att Tiras och lians herre,
samt skngsvakten oeli Diana hade varit på
jagt denna morgon och så tumlat om i den
höga ljungen, att de voro uttröttade, några
af dem (ill följd af deras ålderdom, meu
åtminstone eu i ill följd af sin ungdom, oeh
det var Tiras. Öfverstelöjtuanten satt
der-uere i matsalen och förfriskade sig med ett
lät ostron och en flaska Rhenskt vin;
skogs-vaktcn satt i köket ocli smorde sig med en
god portiou lläsk; Diana hade fått mat och
låg, sä låug hou var, utsträckt midt på
golfvet, så att kökspigan två gånger varit
nära att, stupa öfver henne, så lång lion
var; och Tiras liade fått sin mat hemtiul
upp i tonikammareii, liade förtärt den ocli
låg nu och sof som om han aldrig tänkte
vakna mer.
— Det var ett underligt, stort, brunt ting,
tänkte Diunse, der lion satt på
fönsterkarmen, — det måste jag heskåda litet
närmare. Så ljudlöst, snui hlott en sådau liten
silkestass kan gå, hoppade hon ned på
stolen ocli derifrån ned på golfvet, trippade
iiuda fram till Tiras ocli rörde forsigtigt med
sin mjuka tass vid hans svans. — Alia, nu
gick ilet ett ljus upp för Dumse, — det
måste vara en mjuk fäll åt hennes matmor,
eller en matta, sådan som riifskinnct der
under liordct. Diunse måste försöka om den
var lika varm som deu var mjuk odi lade
sig rakt ofvaupå Tiras rygg ocli sträckte
behagligt ut sina fyra tassar på lians lials.
Ilvilken makalöst varm matta, tänkte lion.
Tiras sof oskuldens sömu, och Dumsc följde
exemplet. Så gick cu stund.
Niir Tiras omsider vaknade, kunde hau
ieke begripa hvad det. var för’en liten mjuk
tingest, som låg på hans hals. Hau sneglade
litet åt sidan oeh fick syn på Dumse. Han
försökte vända på hufvudet för att bättre
kunna sc, oeli då vaknade Dttuise. Hon
satte sig pä sina bakben ocli smällde Tiras
rakt på nosen med siu ena framtass. Om
nu denne blef förbluffad (öfver en sådan
närgångenhet, eller j om han faun det under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
