Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan’ träugde något ljud från den yttre
verlden till henue, icke ens kyrkklockornas
klang om söndagsmorgnarna, och derför
hände det engång att Anna som ieke egde
någon almanacka, glömt bort dagarnes ordning,
så alt, hon en söndag helt förnöjd begaf sig
ut att rensa sitt potatisland, till stor
häpnad för hennes grannar, hvilka geuast
skyndade dit, för att underrätta hcune om
livad tlag det vur. —
Fordom då Anna ännu var en ganska ung
menuiska hade hou lefvat i största armod,
så att 0111 ej goda meuniskor lijelpt henne,
skulle både lion oeli hennes små barn fått
svälta ocli frysa. På deu tiden hade Anna
ieke heller lärt att sätta all siu förtröstan
till vår herre, men i nödens hårda skola
inpräglades denna lexu småningom i hennes
hjerta, och då hlef också hela lifvet ljusare
och gladare för henne. Hennes två gossar
växte upp, blcfvo dugtiga ocli arbetsamma.
Auua sjelf var, såsom nänmdt, heller aldrig
lat och derat kom det sig att hou på äldre
dagar fick det gauska bra, ehuru mången
rik visserligen skulle ansett gummans mat
alltför dålig och tarflig. Sjelf var hon
emellertid den förnöjdaste varelse på jorden.
Annas söner voro mycket företagsamma
ungdomar. När den äldre gått i
skriftskolan, tog han siu rensel på ryggen och
begaf sig långt hort till den stora ryska
huf-vudstadeu, der lian kom i lära hos en
liaudt-verkare. Derifrån skrof han par tre gånger
om året bref till mor och bror, och beskref
huru bra hau hade det, och deraf kom det
sig att den yngre gossen äfven började
känna en stark längtan att få se sig om
i den stora vida verlden. Då hau om
qväl-larnc satt vid spiseln derhemma oeli sysslade
ined något handarbete, brukade han berätta
för modren huru hau eu dag skulle bli en
skicklig mästare, som kunde skicka hem
penningar åt henue, så att lion alla dagift tinge
dricka kaffe om morgnarna.
Modren smålog ocli suckade vänligt ät siu
Kalle, ty lian var hennes käraste bara
emedan lian ännu aldrig varit olydig eller gjort
mot houues vilja.
Nästa vår gick gosscu oeli läste, och 0111
hösten tog lian ett lijortligt afskecl af sin
mor och det gamla kära barndomshemmet.
Ilela verlden låg öppen för honom, tyckte
den hurtige gossen, det. var nu bara att
välja, och så valde han Tyskland. Som ltan
var ovanligt händig vid alla slags arbeten,
förtjenade han öfverallt. några slantar till
sitt uppehälle och slutligen fick han — i en
liten stad i norra delen af landet — stadig
plats hos eu guldsmed. Här qvarstauuadc
lian hela sin lärotid ocli kuude redan andra
året, till siu stora glädje, siiuila hem åt
modren den första sparpenningen. Detta var
också så mycket mera välkommet för henne,
som deu äldre sonen under tiden dött, utan
att hafva återsett hembygden.
Den yngre brödren blef emellertid gesäll
oeli vandrade vida omkring i utlandet, samt
såg ocli lärde många nyttiga saker för sitt
yrke. I det stora folkrika Berlin slog hau
sig dorefter ned hos eu skicklig
gnldsmeds-mästare, der man förfärdigade de finaste
prydnader af silfver, guld och ädla stenar,
för dc rika i verldcn. Här hade hau det
mycket bra oeh använde hvarje ledig stund
att läsa oeh lära sig något nyttigt, ty han
var lika intresserad af sitt yrke, som road
af att inhenita kunskaper. Ofta skref han
liref till siu mor ocli sände henue penningar,
så att lion mången gång tyckte sig vava
helt förmögen. Efter llere års förlopp kom
han också på ett längre besök till
hemlandet, som alltid förblifvit honom mycket kärt.
1 lan hade nu hlifvit lång och vacker och
gick med så fina kläder, att Anna tyckte
hau liknade en riktig herre. Deri hade hon
iclce heller orätt; men det fina hos hennes
Kalle bodde mycket mer inom honom, än i
liaus nätta, vårdade drägt, ty han var ännu
lika god och vänlig som i forna dagar, och
ehuru lian hlef hjuden både mat och ram
på den nära belägna herrgården, der man
redan i lians barndom bemött honom
vänligt, menade han att der modren kunde bo
hela sitt lif, der måtte han väl trifvas eu
sommar. Hau förstod så vill huru tungt
det skulle varit för modren, om hon trott
att sonen försmått hennes låga stuga oeh
den tarffiga mat hon hade att bjuda honom.
Gamla Anna var naturligtvis öfverlycklig
oeh i hennes iigou var deu käre sonen cn
verklig tusenkonstnär. Allting kunde han
ocli livad han iin tog sig för, ljvekades det
förträffligt. Han snyggade upp den gamla
stugan både ut och invändigt, tapetserade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
