Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målade och reparerade fönstren, Anna kunde
aldrig nog berömma lians händighetcr. Om
söndagarnc åler såg man honom gå med
modren till kyrkan, troget bärande hennes
stora, tunga psalmbok.
Niir lian slutligen om hösten reste bort
igen, gret modren bittra tårar oeli tröstade
sig blott med tanken att hennes Kalle lofvat
skrifva och berätta huru det gick honom.
Hau höll också ord. Då oeli då kom ett
långt utförligt bref och herrgårdsfröken, soin
alltid varit så god och vänlig mot gamla
Anna, brukade då slå sig ned på den snygga
bänken vid fönstret oc.li med hög röst
föreläsa dc kiira raderna, som kommit så lång
väg öfver hfule land och vatten utt. Anna
alilrig kumle upphöra att, undra öfver, huru
de alltid hittade fram ända till licunes stuga.
Några veckor före jul anlände till
herrgården ett stort paket. Det var från Berlin
oeli innehöll en mängd dyrbara
blomsterlökar, som deu unge mannen bed t att, få skicka
såsom en tacksam erkiiusla för deu
vänlighet inan bevisat Immun.
Bland de många sällsynta lökarne fans
också en, som såg lielt simpel ut, alldeles
lik en vanlig rödlök. Deu skulle gamla
Anna hafva. Sonen sk ref vördsamt och bad
att fröken på herrgården godlietsfullt ville
åtaga sig att plantera löken i en kruka åt
den gamla, men julaftonen borde den tagas
upp ur mullen oeh skäras itu, dä skulle
modren fä se en riktigt vacker blomma.
Den vänliga fröken gjorde alldeles såsom
det stod i bref vet; hou satte löken i en
kruka med mull öfver och ställde den på
fönsterbrädet i Annas stuga.
Nu blef det ett dagligt intresse för
gumman att betrakta krukan och undra huru
den granna blomman skulle se ut.
Ändtligen en dag sköt eu liten grön grodd
upp ur mullen och Anna var utom sig af
fröjd samt skyndade genast att berätta
derom, niir fröken nästa gäng tittade in.
Tiden gick fort framåt och julen närmade
sig med stora steg.
Den gröna grodden i krukan hade
emellertid vuxit betydligt, men ännu syntes ingen
blomknopp, endast några böjliga gröna
stjel-kar som märkvärdigt liknade rödlöksblad.
Tå sjelfva jnlaftonsdageu kom fröken från
herrgården för att vänligt önska Anna god
jul oeh skänka henne både hvetebröd och
julljus. Gumman neg och tackade på sitt
vanliga sätt, men fröken smålog blott
vänligt, satte sig på bänken och tog
blomkrukan i famnen. Sedan hon cu stund noga
undersökt de gröna stjelkame, löste lmn
sakta mallen rund t. omkring dem oeh drog
med ett tag raskt upp löken hvilken såg lika
frisk ul som deu dagen den hlifvit nedlagd.
Gamla Anna stod stum af häpnad då hon
såg sin dyrbara blomma pä detta sätt
behandlad, men fröken låtsade om ingenting,
utan tog helt lugnt en pennknif ur sin ficka
och skar löken midt i tu. Anna uppgaf ett
rop af förskräckelse, men i summa ögonblick
hade fröken vecklat upp ett litet papper
som låg väl gömdt i den urhålkade och
sedan skickligt hoplimmade löken, och nu
läste hon med hög röst:
.Kära mor, jag önskar att den blomma
som skall blomstra för er på julaftonen,
måtte skänka er lika mycken trefiuul, som
det fröjdar mig att skicka er den. E11 god
jul och Guds frid önskar er trofaste son
Kalle".
P. S. Löken är en helt vanlig matlök,
deu duger endast att stoppa i soppgrytan".
Gamla Anna stirrade med öppen mun på
förcläscrskuu, som nu höll upp en stor blank
guldpenning för hennes häpna blick. Men
när hon riktigt fick det klart för sig utt
det var hennes Kalle soin skänkt henne en
sä dyrbar gåfva på sjelfvaste julaftonen,
brast hon ut i glädjetårar och tackade Gud
af hela sitt lijerta, att hon egdc en så god
och trogen sou.
Äfven fröken lnide tårar i ögonen när hou
efter ett vänligt farväl begaf sig hemåt till
sin egen julfröjd uppe på herrgården. Gamla
Auna satt lycklig och nöjd i sin låga stuga
och såg ömsom i den stora psalmboken, som
låg på hennes knä, och ömsom — då
ögonen hlelvo alltför skumma af tårar — pä
sonens julgåfva:
den märkvärdiga guldblomman.
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
