Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiras och Dumse.
(Forts, och slut från n:o 22).
Men allting liar en ända, så också
öfvcrstc-lfljtnantens besök ]iå Trulsholm. Ilan reste
ined Tiras ocli den gamla frun blef ensam
med Dumsc. Men nästa år skulle de mötas
igen, det liade de sagt alla fyra.
Nästa år kom. Plommonen voro åter
mogna, nötterna begynte blifva bruna, ocli
Tiras ocli öfverstelöjtnanten begynte tänka
nå siil resa till Trtilsliolm. Men jiå
Truls-liolm liade stora förändringar inträffat.
Redan tidigt på sommaren luttle Dumse fått
tre de näpnaste små jamande ungar. Sabina
sade, att dc voro nästan lika så vackra oeli
lika så intelligenta, som den förra racen,
och så fingo de behålla lifvet alla tre. Den
ena hette Vit, den andra Vat och den tredje
Vims, lättfotade voro de alla tre, men Vims
alldeles makalös. Sabina hade, talat om att
sätta nya sommargardiner i alla rum, men
frun hade menat, att de tjocka
damastgardinerna gerna finge vara qvar i matsalen,
ty det var alltför nöjsamt att se de muntra
kräken med Vims i spetsen äntra upp till
gardinlistcn.
Men der voro också andra förändringar
å färde på Trulsholm. Fruns son, löjtnant
Dctlef, hade i år fått lång permission, och
det var visst en stor glädje för hans mor
att hafva honom hemma. Medan lian nu
gick oeh såg sig om på gården, faun han
många saker, som borde förändras. Frun
var från den gamla goda tiden och tyckte
ieke mycket 0111 förändringar, och när hon
icke kunde slippa ifrån hans nytt förslager
på annat sätt, sade lion alltid: vänta tills min
bror kommer, — ty hon visste sig få
medhåll hos honom, som också älskade det
gamla. Bland andra nyheter, löjtnant
Det-lef medförde, var också en liten pudel, TeH,
en näsvis, vigtig krabat, som icke kunde
tåla att kattorna kommo i rummen. När
han såg Dumse eller någon af ungarne sade
han genast: bjeff! — Ja, vänta du tills min
bror kominer, — sade Dumsc, — I1011 menade
naturligtvis Tiras, hon hade så ofta hört
sin matmor siiga detta, att I1011 ville göra
det sjelf.
E11 morgon red löjtnanten bort till en
herregård i närheten, lian skulle komma
tidigt hem för att taga emot sin onkel, som
väntades den dagen. Den lilla pudeln red
med — nej, den sprang beskäftigt vid sidan
af hästen. Mot förmodan kommo tio att
dröja för länge på herregården, och under
tiden anlände öfverstelöjtnanten och Tiras till
Trulsholm. Hvilken glädje det blef för den
gamla frun, när hennes broder kom, ocli
hvilken glädje iör Dumse, när Tiras kom!
Hon kom strax ocli visade honom sina tre
barn, ocli han tyckte mycket om dem
allesamman. Så lade lian sig ned på golfvet,
och Dumse kröp upp i sin gamla plats på
hans hals. Vit kom ocli lade sig rakt under
lians haka; Vat. såg litet förskräckt ut och
kröp bakom hans nacke. Lilla Vims ville
visa sina konster ocli äntrade uppför
gardinen, men Tiras nändes ej vända sitt hufvud
för att se på henne.
I detsamma kom löjtnanten hem med Tell.
Löjtnauten liclsade på sin onkel och Tell
skulle åstad och göra bekantskap med
Dumses hroder. Der stod I1a.11 ocli stirrade på
den förtroliga gruppen med ögonen runda
af förvåning. — Det är nog icke värdt att
vidare säga oartigheter till damerna, —
tänkte han, och från den stunden begynte
han hysa aktning för Dumsc och heunes trio.
Gyllene ord.
Den som gör en tjenst bör glömma den;
den som mottager cn, minnas den.
J. Barthélémy.
Det sanna moclct liar sin rot i Ödmjukheten.
F. Ahlfeldt.
1J5
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
