Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
NYA TUOLLSl.ÄNDAN.
N:o G
— Ja, — sade bau, — det skulle finnas
mycket att berätta för den, som förstode sig
på att göra det i ordentligt sammanhang.
.Ing kan blott berätta alldeles enkelt hur
det gick till. —
— Jag var med min vän, Lörd Lennox,
hos radschau Schir Kasini, och ban var
mycket artig mot oss, ’visade oss sitt garde,
den brokigaste samling af utpyntade apor
jag någonsin sett. sina elefanter, diamanter,
kanoner och hvad allt ban hade dyrbart ocb
märkvärdigt. Slutligen ville ban också visa
oss en jagt, såsom den går till der i landet.
Omkring två mil frän hans residens hade en
tiger i lång tid drifvit sitt skamliga ofog,
så att en by, som låg der vid floden, redan
blifvit till hälften öfvergifven. Innevånarne
kunde icke längre härda ut. Tigern var en
riktig menniskoätare och hade alldeles
förlorat smaken för hjortar, vildsvin och annat
obetydligt byte. Endast menniskokött
smakade honom ännu, och han hade af
framgången blifvit så fräck, att ban midt på
ljusa dagen kom in till torget i byn för att
göra sina uppköp till middagen. I byn hade
de föreökt alla medel för att värja sig
mot honom. Först hade de gräft djupa
grafvar rundt omkring och stuckit spetsiga
pålar ned i dem, hvilka de täckt med
qvistar och gräs. Men tigern var slug och gick
rundt omkring grafvarne. De lyckades bara
att spetsa en gammal gumma, som
oförsigtigt steg på de förrädiska qvistarne. Så
hade de strött blad med fågellim i tigerns
väg, men denne valde genast en annan . . .
— Blad med fågellim? — frågade vi
förvånade. — Tänkte de fånga tigern som en
liten fågel? -
Ja, nästan så, — sade Jolin Austin. —
När tigern trampar på dessa blad, klibba
de fast vid hans fötter, han blir vred, vill
rifva bort dem, börjar vältra sig kring på
marken och blir mer och mer betäckt af
dessa klibbiga blad. lians ögon och örou
blifva som tillklistrade, ban ryter af raseri,
som om ban vore galen. Så kommer folk
med spjut och lansar, och det är slut med
honom. Men denne tiger var allt för slug,
— ban hade kanhäuda sett allt detta förut.
Då gjorde de en fälla och bundo en liten
get fast i den. Men tigern lemnade geten i
fred. Han ausåg det icke löna mödan att
besvära sig för en stackars get. Då
sammankallade de ett stort jagtsällskap, i
hvilket äfven funnos några med gevär, tände
eld ]tä tigerns mest omtyckta tillflyktsorter
och försökte sålunda drifva den mot de
utspända nät, bakom hvilka jägarne lurade
med laddade gevär. Men tigern smög sig
bort, simmade öfver floden och kom icke
tillbaka förrän efter tre dagars förlopp. Då
bröt han sig in i ett hus, grep familjefadren,
medan denne helt lugn satt midt bland de
sina, och sprang bort med honom sainma
väg ban kommit. Nu begynte de stackars
menniskorna bedja till honom, som till en
gud och bringa honom offer. Men icke
heller det hjelpte, tigern förstod sig troligen
icke på böner. Slutligen vände de sig till
radschau och klagade sin nöd för houom.
Då denne höge herre just råkade hafva
engelska gäster hos sig, nemligen min vän, den
unge lorden, ocb jag, så beslöt han att på
samma gång skaffa oss ett nöjsamt
skådespel ocb frälsa de stackars menniskorna från
deras plågoande.
— Det skådespel, som följde, var
verkligen öfverraskande. Då vi i den tidiga
morgonstunden trädde ut från vår „bungalo",
det uf tjenarnes kojor omgifna bus vi
bebodde, och närmade oss samlingsplatsen,
ljöd ett förvirradt larm emot oss.
Elefanternes döfva brummande och apornas
slad-drande blandade sig med skratt och prat
från hundratals menniskor och med musiken
från skrällande instrumenter. Snart sågo vi
jagtsällskapet framför oss. 1 skimret af
denna strålande, indiska sol, som lekte
mellan gröna löfmassor, och ståtliga, yppiga
trädstammar, erbjöd detta sällskap ett
utomordentligt färgrikt skådespel. Nästan bela
rad-schaus bof var samladt; man såg hans
förnämste män i deras röda, gula, blå och
hvita silkeskläder, med turbaner, i hvilka
ädelstenar prunkade och med präktiga
blänkande vapen. De redo på dyrbart utstyrda
hästar.
— Der voro också många qvinnor
närvarande, hvilka läto bära sig i prydliga
bärstolar ocb medförde sina älsklingsapor och
dufvor, de senare i bur. Der funnos fyrtio
elefanter på faltet och hvart och ett af
dessa jättedjur bar på sin breda rygg ett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
