- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Andra Årgången 1886 /
58

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

NYA. TKOLLSLÄNUAN.

skinn ar så röd och varm under vår hud ocli
kommer oss att rysa, när vi se den porla
fram ur ett friskt sår. Hämma detta
blodomlopp, och din kropp skall förtvina som
en planta utan luft och ljus. Bind ett snöre
båldt om din arm, och armen skall inom
kort hänga slapp och död vid din sida.
Eller använd hårdt tillknutna strumpeband,
och dina fötter skola ständigt kännas kalla
och bortdomuade. Deraf kunna ni se, hur
utomordentligt vigtigt det är att undvika
allt, som hämmar blodets fria omlopp.

I anledning .häraf vill Sländan säga några
ord till de stora flickorna der på 6:te och
7:de klasserna, bland hvilka hon bar icke
så få snälla, genompräktiga vänner. (Gos-1
sarne kuuna för resten gerna höra på, det,
skadar alls icke om vi få dem pä vår sida.) |
Alltså: tycka ni icke sjelfva, kära flickor,;
att det är synd om er unga, späda kropp,
som så gerna vill i fulla drag andas Guds
herrliga luft; som vill böja sig, vig och
smidig, samt växa, utvecklas och mogna till en
stark och välbildad gestalt, — är det icke
synd, säg, att spänna in denna växande
planta i ett hårdt skal, i hvilken den blott
ofullständigt kan andas och röra sig? Om
ni engång förstå huru skadligt ett hårdt
kring armen knutet band är för denna
kroppsdels helsa, så kuuna ni också förstå
hur mycket skadligare det är att
sammanpressa den del af er kropp, inom hvilken
edra allra vigtigaste lifsorgan äro belägna.
Hvarken hjertat eller lungorna kunna verka
hvad de skola, när deras yttre omhölje blir.
om också blott i ringa grad ihopträngdt.
Må vara, att ni icke snöra eder hårdt,
redan det åtsittande lifvet med sina fiskben
och stålskifvor beröfvar småningom er kropp
förmågan att stöda sig sjelf. Derom kunna
ni bäst öfvertyga er genom att efter en tids
bruk af suörlif bortlägga detsamma. Eder
kropp sjunker ihop, som en ranka utan stöd,
och ni känna en olidlig trötthet i bröst och
rygg. Men tro icke, att detta bevisar
snör-lifvets nödvändighet, tvärtom I Det bevisar
blott, att ni genom bruket af detta falska
stöd försvagat de muskler, som skola tjena
till att stöda kroppen och hålla hemie
upprätt. Ty de muskler, som ligga lata och
overksama, blifva snart odugliga i tjensten.
Om ni på en tid icke skulle gå, så blefve

edra ben och fötter så svaga, att de ej
mäktade bära eder. Om ni bundo en
spjc-la vid eder arm under några dagar, så
skulle armen, då spjelan toges bort, vara
slapp och maktlös. Pä samma sätt förstör
snörlifvet långsamt och omärkligt de
muskler, hvilka Gud ämnat att ensama
upprätthålla vår kropp. Bort derför med dessa
förrädiska stöd I Om er kropp är svag, så
stärk den med gymnastik ocli tro icke att
snörlifvet kan förbättra en sned ryggrad
eller ett insjunket bröst. Det beröfvar en
däst er kropp möjligheten att småningom
kunna hjelpa sig sjelf.

Många flickor äro så smittade af den
falska åsigten, att det är vackert „att vara
smal om lifvet", att de gerna i smyg snöra
sig så hårdt de kunna tåla. Detta är ett
våld mot deras helsa, hvilket de i framtiden
bittert skola ångra. Och hvilken löjlighet
att tro det andra skola tro dem i sjelfva
verket vara så smala, som de göra sig!
Hvar och en vet, att eu naturligt formad,
sant skön midja icke är smalare vid
höfterna, än under armarne, och när man då ser
dessa stackars förkrympta, getingsmala
kroppar, måste niau ovilkorligt tänka: inbilla
dig icke, att vi tro det naturen skapat dig
så smal och oproportionerlig! Din fula växt
är snörlifvets fel, icke Skaparens.

Nä, alla tider hafva sina fel, och vår tids
fel är att vilja anse det vackert, som i
sjelfva verket är fult. Men Sländan tror
och hoppas, att flickorna i framtiden skola
lära sig sätta mera värde på sin helsa, än
att de offra den för dumma åsigter. När de
börja inse, att hvar och en af dem är ett
nödvändigt litet hjul i lifvets stora verkstad,
så skola de vårda sig bättre för att kuuna
surra friskt på, arbeta med lif och lust hvar
ocli en på siu plats.

Om helsan finnes ännu mycket att säga,
men vi skola vara måttliga, inte slefva i
oss allt på en gång. Som omvexling skall
Sländan härnäst tala litet om fotvandringar,
ett bland de friskaste, präktigaste nöjen
under sommaren. Kanske lockar det några
att pröfva hur långt, benen bära.

A .’tji

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1886/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free