Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14.
Lördagen den 17 Juli.
1886.
............fr-
M o n ä s.
(af Maria.)
__ et var läsförhör på herrgården. Alla
underhafvande, torpare, statkarlar,
iuhysin-gar och tjenare voro samlade i den rymliga
folkstugan. Presten läste en bön,
kloekaren sjöng ett par verser ur psalmboken och
sedan började sjelfva förhöret. De äldre
följde presten till bagarstugan som för
tillfället var skurad och putsad, men barnen
stannade qvar i folkstugan, der klockaren
förhörde dem i katekeseu och lät dem läsa
innantill i Nya Testamentet. Herrgårdsfrun
med sina fyra barn satt äfven derinne för
att höra på.
Klockaren satte glasögonen på näsan,
öppnade boken och kastade en barsk blick utåt
stugan, mönstrande den lilla skaran.
Oni-kring 30 barn voro här församlade. De
stodo alla i en klunga, rentvättade,
slätkammade, högtidsklädda och allvarsamma. Det
var en vigtig dag. Nu skulle de få beröm
eller bannor, nu skulle det visa sig huru
flitiga de varit. Många sågo oroliga och
uppskrämda ut, några trygga och glada,
Några gummor hade stannat inne hos
barnen, det. var mest sådana som liade någon
liten rödkindad pilt eller linhårig tös för
första gången på läsförböret. Dessa små
stodo tysta och högtidliga, hållande modreu
i kjolen med en liten knubbig hand, och
pekfingret i munnen.
Nu ropade klockaren upp den eua efter
den andra. Brita och Stina, Auders, Janne
och Kalle, alla måste de fram, hvar i sin
tur, bockade eller nego så godt de kunde
och började läsa.
Skralt gick det nästan för alla.
Klockaren blef otålig, ban grälade och förmanade,
ja, han till och med luggade några rätt
duktigt och snart stodo fem eller sex olyckliga,
snyftande barn i skamvrån. Två eller tre
af alla dessa trettio fingo beröm och detta
ganska oförtjent, tyckte herrgårdsbarnen, ty
dessa bästa kunde endast behjelpligen läsa
i bok.
Rosa och Atte undrade storligen öfver
denna okunnighet och skrattade ett par gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
