Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLUSTUEIIAD BA1LNTIDNING. 111
icke tro att den i deras tycke svage lille
stackaren skulle väga sig ned for den
brantaste k|i[l]ian vid hela viken, men till sin
förvåning sågo de honom komma
nedklättrande med en vighet, och skyndsam het soiu
väckte deras beundran.
— Ni är ju en duktig en, — sade en af
dem. — Hvarifrån kommer ni V
— Från Sandcliffü.
— Hur kom ni hit?
— Vi kommo Hera tillsamman i en bat.
— livar är er båt?
Om Harry hade visat minsta tecken till
tvekan så hade alla försök att återfå båten
varit förgäfves. Men nu svarade lian strax:
— vi lemnade båten vid Weyburuvikeu.
— Kommer ni nu derifrån?
— Nej! Vi skildes för en stund sedan och
jag gick till fiskläget. Derifrån kommer jag
nu.
Ynglingarne kände sig lugnade. Han visste
bestämdt icke, att de hade tagit båten. Men
nu gälde det att få honom ur vägen, ty oin
han vände om udilen, så att hau korn att
gå förbi grottan, skulle ban ju få sigte på
båten.
— Skulle ni icke vilja hafva litet färsk
fisk, unge herre? — frågade en af dem
höf-ligt. — Ilär är ett godt fiske i viken och vi
kunna fånga åt er några i blinken.
De visste icke all de hjelpte Edmoiids på
trafven. De förde honom ett stycke framåt
fiskläget, fångade åt honom en knippe
sprattlande fisk och tackade belåtna, då hau bjöd
dem litet penningar för den. Sedan sade
ban dem farväl och gick. De sågo honom
klättra tillbaka upp för klippan och fortforo
lugnt att fiska. Om han hade gått längs
stran-deu skulle de hafva följt efter, för att
spionera på honom, men då hau valde vägen
öfver klipporna, ansågo de. att båten var i
godt förvar i grottan. Men under det de i
maklig ro fortsatte sitt fiske, hörde de
plötsligt årslag och då de sprungo fram, sågo de
Harry roende i båten ute på viken,
begagnande sig af den inträffade tlodtiden. Hans
hjerta hade bultat som en hammare,
nathan sakta klättrade ned på andra sidan
klippan och sköt ut båten. Han tänkte: —
om de der gossarne få tag i mig, så döda
de mig. De hade sådana elaka ansigten. —
Men han bad en kort, brinnande bön om
hjelp och sköt raskt ut båten.
— Vänta bara, vi slca dränka er som en
katt I — ropade ynglingarne hotande och
två af dum kastade sig i vattnet och begynte
simma ut mot båten. Flera gånger tycktes
de vara nära att uppnå den och den
stackars Edmonds kände sina krafter aftaga, då
han en stund hade rott den tunga båten.
Hur han önskade att ega någon af sina äldre
kamraters starka armar! Hur ban önskade att
ban varit Diers! Han vågade icke. tänka,
icke andas, endast ro, ty ilen ene af hans
förföljare höll på att uppnå båten, och dessa
sista minuter voro ödesdigra.
Redan utsträckte den Hämtande ynglingen
sin hand efter båten, då ett högt rop från
stranden hejdade honom. Stackars andtrutne
Harry! Det var icke blott en fullvuxen karl,
herr Grafton, som ropade, utan en af de
störste och starkaste kamraterne, Percival,
simmade ut för att hjelpa honom.
Harry visste knappast hvad som sedan
inträffade. Hans blickar voro stelt fästade på
den förföljande ynglingens elaka ansigte, då
denne, vid ett plötsligt rop: — kustvakten
är efter dig! Fort bort med dig! — vände
om och begynte simma mot stranden.
Nästan i samma minut uppnådde Percival båten,
tog ifrarne frän den andlöse Edmonds och
rodde honom i land, der kamraterne
mottogo honom ined hurrarop.
— Jag skall aldrig mer kalla dig udda,
Edmonds, — sade Kit Graham. — Du
spelade udda och jemt på ett duktigt siitt med
de der krabaterne, ocb vann till på köpet.
[–S-StftS?-Diana.-]
{+-S-StftS?-
Diana.+}
(Ur Illustrered Tidende for Buro.)
Det är en fraiwk bondqvinna som berättar:
„Vi hade sålt vår gftrd och köpt en ny, som
låg Hera mil från den förra. Den nye egaren
sknlle behålla eu del inventarier och redskap, och
Diana, vår trogne hund, måste vi också skiljas
iir&n, hvilket gjorde oss ravcket ondt, då vi haft
henne från det liori var belt liten och höllo
mycket al henne, ålen det stackars djuret hade just
nn fått sju smil valpar, och det, var oss alldeles
omöjligt att medtaga Diaua ocli bela hennes
familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
