Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLUSTUEIIAD BA1LNTIDNING.
139
Kära Rosa och käre Ter, hvadhelst ni
blifven i verlden, blifven framförallt redliga
och flitiga arbetare. Gud sörjer nog för
resten.
Skolans hjeltinna.
i Från engelskan).
ar du någonsin försökt att öppna en
rosenknopp och betraktat den mängd
små, tätt till hvarandra slutna blad den
innehåller, och sedan tänkt, att en ros skall
uppstå derur?
Jag kunde naturligtvis icke öppna hjertat
på min skolkamrat, Bianca Marquand, men
det föreföll mig alltid, såsom om ämnet till
en hjeltinna låg slumrande inom henne,
liksom rosen är innesluten i den outspruckna
rosenknoppen.
Hon var icke allenast till utseende och
lynne olik oss andra skolflickor, hennes
historia var äfven i vårt tycke ovanlig och
fängslande. Hennes mor var italienska och
hennes far fransman; Bianca var född på
den vida oceanen. Hennes föräldrar hade
då befunnit sig på en resa, de reste allt
fortfarande, och detta var orsaken till att
Bianca blef skickad till vår skola. Hon
skulle vara der tills någon kom och tog
bort henne, såsom vi brukade skämta. 1
sjelfva verket hade hon endast blifvit
lemnad hos mrs Walters och hennes yngre
syster, miss Duncan, hvilka förestodo vår
skola, tills hennes farmor skulle skicka efter
henne och taga henne till sig, till sitt slott
i Pyrenéerna. När detta skulle inträffa,
visste vi icke, men jag tror att mrs Walters
visste det.
Vår läroanstalt var både kostsam och
skött med stor omsorg Vi voro endast sex
eller sju elever, fingo underwisning af de
bäste lärare och åtnjöto alla fördelar ett
godt hem kan erbjuda Jag var eu bland
de äldre eleverna och hade redan varit tre
år i våra skickliga och vänliga lärarinnors
vård, då Bianca kom till oss. Hou var eu
liten söt varelse, två år yngre än jag,
hvarken blyg eller framfusig. Hennes mörka hy,
hennes blåsvarta hår ocli sammetslika svarta
ögon kommo de öfriga mörkletta flickorna
inom skolan att förefalla helt ljusa. Hon
i talade engelska med en främmande brytning,
hon hade sett så mycket under sitt korta
lif och kunde berätta om sina resor på ett
så lifligt sätt, aff. enformigheten i vårt
skol-lif tycktes vara förbi sedan hon kom till oss.
Det var eu vänskaplig täflan om henne
under våra dagliga promenader, ty alla funno
vi hennes utländska sätt och rika
samtals-förråd lockande. Jag lyckades vanligtvis
blifva den utkorade, ty Bianca tycktes lika
mycket hafva fäst sig vid mig, som jag vid
henne. Men hon var mycket godhjertad,
och ofta hade hon lofvat bort sitt sällskap
åt någon annan, innan jag hade hunnit
begära det.
Detta inträffade en dag, då Bianca hade
varit två månader hos oss. Ilon gick främst
med Alice Fitzroy, då vi spatserade i
Esplanaden^, ocli jag gick bredvid miss Duncan.
— Tycker ni icke att Bia liknar de
lijel-tinnor man läser om i böcker? — frågade
jag vår lärarinna.
— Menar du Johanna d’Arc, Maria
Stuart eller drottning Elisabeth? — frågade
hon småleende tillbaka. Men i sitt innersta
beundrade hon och höll af Bia, lika mycket
som någon af oss, och bon var lika förtjust
och full af beröm som vi voro, då den
händelse inträffade, hvilken jag nu ämnar
berätta.
— Jag tycker att hon ser ut som om
hon ville och skulle kunna uträtta någonting
stort eu dag — sade jag.
Vi voro nära midsommar. Vädret var
varmt och både lärare och elever begynte
känna sig ansträngda efter terminens arbete
och längtade efter -hvila. Två morgnar i
veckan förde miss Duncan oss till
Clifton-ville, e:i närbelägen badort, och der fingo
vi simma och plaska af hjertans lust i en
lugn vik af hafvet. En baderska tog vård
om våra kläder och hjelpte oss vid
af-och på-klädningen. Vi hade alla tagit
lektioner i simning hos ett fruntimmer som
var promoverad simmagistcr, och flera af
oss voro skickliga simmare, men Bia
öfverträffade oss alla. Hon var lnästarinna i alla
simkonstens grenar och lika hemmastadd i
vattnet som en fisk. Ilon berättade, att
hennes far hade lärt henne simma; medan
de bodde på ön Madeira hade de tillbragt
långa stunder i hafvet hvarje morgon. Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
