Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19, Lördagen den 2 Oktober. ^ 1886,
Litet om Fredrika Bremer.
tora män och qvinnor hafva alla engång
varit små barn. Det är intressant och
lärorikt att läsa oin deras barndom, om de
förhållanden under hvilka de vuxit upp och
utvecklats till hvad de blifvit, samt hvilka
inflytanden mest inverkat på bildandet af
deras karakteren Det är intressant att se
huru anlagen spåras redan i deu tidigaste
barndomen och huru de stundom bryta sig
väg trots hinder och motgångar. Ty icke
alltid har storheten vuxit upp ur eu rik och
gynnsam jordmån; oftast söker den sig fram
genom många försakelser. Deu sanna
storheten är just deu, som ödmjukt men fast
håller målet i sigte och sträfvar att nå det,
obekymrad om svårigheterna under vägen.
Likväl händer det stundom, att Gud på
ett underbart sätt jemnat- vägen och
underlättar framåtskridandet för någon, som ban
utsett att uträtta något godt i verlden. lian
borttager icke alla stötestenar, hau lemnar
jemnt så mycket qvar, som behöfves för att
hålla üfvermodet inom behöriga gränser.
Fredrika Bremer, som engång skulle
blifva eu af sin tids ryktbaraste qvinnor,
föddes 1801 i Finland på Tuorla gård nära
Åbo. När hon var tre år, flyttade likväl
hennes föräldrar öfver till Stockholm. Hon
växte upp i ett rikt och bildadt hem, bland
kära syskon; hon hade skickliga lärare och
fick tillfredsställa sin lust att läsa och lära.
Hon fick redan som ung göra långa resor
till främmande länder, under hvilka hon
lärde och utvecklades mycket. Hon fick
njuta af skön konst, spelade, målade och sjöng
sjelf. Kort sagdt, allt hvad lifvet egde rikt,
skönt och beqvämt tycktes ligga för hennes
fötter. Men stötestenarne funnos, och de
funnos inom henne sjelf.
Hon var ett ytterst lifligt, vetgirigt och
sjelfständigt barn. Heunes lilla egen vilja
kom ofta i strid med hennes omgifnings,
särskildt föräldrarnes, och det kostade henne
mvckeu möda och många tårar, innan hon
småningom lärde att böja denna starka vilja
under andras. Så var hon duktigt ärelysten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
