Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 NYA TUOI.LSLÄNDAN. N’.0 19
Hon tyckte ouj att blifva observerad och
beundrad och ansträngde sig af alla krafter
för att få beröm. Fick hon icke det, var
hon missmodig och olycklig. Ilon fick
mången gång blygas inför sitt samvete, när hon
gjort något godt och vackert icke för det
godas egen skull, utan för att. blifva
omtalad och beundrad. När hon blef äldre, insåg
hon det toma och värdelösa i mängdens
pris och verkade hvad som var rätt och godt
endast derför att hennes varma hjerta bjöd
henne det.
Vidare var hon mer än lofligt slarfvig och
oordentlig och afskydde allt hvad handarbete
hette. Hon tappade ständigt sina näsdukar,
strumpeband och handskar, hon vände upp
och ned eller afvigt det hon skulle sy och
fälde oupphörligt inaskor när hon skulle
sticka. Detta skaftade henne mycket bannor,
men hennes lilla trotsiga vilja var ständigt
i vägen, när hon skulle ångra sig och göra
bättring.
Dessa små stötestenar förbittrade mången
stund i hennes annars sorglösa barndom. Och
a’ natkom till. Den tiden voro barnen icke på
långt när så fria som nu. Fredrika och hennes
fyrasyskonuppfostradesmycketsträngt, de fingo
icke vara ute annat än med äldre personer,
de fingo icke äta, leka och stoja, såsom
barn i vår tid, utan skulle ständigt minnas
att uppföra sig artigt och belefvadt. Den
stackars Fredrika kunde icke gå, stå, sitta
eller niga sin mor i lag och hade många
svåra stuuder för dessa saker. De fingo icke
äta med föräldrarne, icke vara inne, när
dessa hade främmande, dc hänvisades
uteslutande till barnkammaren och guvernanten.
Till all lycka var denna en utmärkt klok
och älskvärd qvinna, som barnen hyllade
sig till med oinskränkt förtroende. Hon
förstod att väcka deras håg till uppoffrande
arbete för fattiga och nödstälda. Hon
tröstade dem i deras barnsliga sorger och
uppmuntrade dem när modet tröt.
Fredrika omtalade heuue alltid med kärlek
och tacksamhet.
Vid åtta års ålder skref Fredrika sitt första
poem „till månen". Det var barnsligt, meu
saknade icke tanke. Man berömde det.
gjorde affär af det-, och ärelystnaden dref
deu lilla flickan att försöka utmärka sig mer
och mer. Ilon skref vid tio, tolf års ålder
långa poemer och och teaterpjeser, hvilka
senare ofta utfördes af henne och hennes
syskon. Lusten att författa stegrades
allt mer, men på samma gäng
utvecklades hos henne ett brinnande
begär att med sin penna arbeta för dem,
som egde intet af lifvets goda, soui lefde i
förtryck, mörker och elände. Hon tog detta
till sitt mål. Hon arbetade länge i tysthet
för sig sjelf, och det var först vid 27 års
ålder hon lät trycka sin första bok. Med
de penningar hon erhöll för denna, tyckte
hon sig kunna mätta alla hungriga munnar
i Sverige. Stackars Fredrika, din varma
gåfva räckte icko långt, den endast samlade
omkring dig allt tätare flockar af sorgsna
och hjelpbehöfvande. Och i den mån du
blef nödvändig och oumbärlig, växte dina
krafter och du hängaf dig med lif och själ
åt lyckan att lefva för andra.
Det barnsliga egensinnet smälte bort,
ärelystnaden förvandlades till ett verksamt
arbete för Guds ära och det rättas seger Hon
tålde ingen orättvisa när det gälde andra,
och sträfvade att skaffa också qvinnorna
rätt till kunskaper och sjelfständigt, redligt
arbete Och än i dag äro tusenden henne
tacksama för de kraftiga, sanna ord hon
yttrat till förmån för sina förbisedda
systrar.
Ett par små drag ur Fredrikas barndom
skola säkert roa andra barn.
Hon var tolf år, då krigsrykten begynte gå
i Sverige och trupper sändes ut till
Tyskland från de flesta länder i Europa för att
möta och trotsa den hittills oöfvervinnerlige
Napoleon I. Också från Sverige gick en
liten tapper här emot förtryckaren. Nu
vaknade hos Fredrika ett okufligt begär att
vara med. Hon gret bittert öfver att ej
vara karl och ej få gå ut med sina
landsmän att strida mot den fruktansvärde
frids-störaren. Hon ville kämpa för sitt
fädernesland. vimna ryktbarhet och ära. Mod visste
hon att ej skulle fattas henne, blott hou
engång komme till Tyskland. Der kunde
hon förkläda sig, kanske bli page hos
kron-, prinsen. Under dessa funderingar tog bon
engåug sin lilla shal på armen och gick
utåt landsvägen, i hopp att någon skulle
komina och hjelpa henne öfver till Tyskland.
Men hon koui icke längre än till „röda grin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
