Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19
ILLCSTBERAII BARNTIDNING.
147
den", ett kort stycke från deras
sommarhem, och der vände hon om, besviken och
olycklig. Efter några dagar upprepade hon
sitt försök och gick nu cn fjerdedels mil
frän hemmet, men icke en menniska, icke en
katt engång hade bon mött, till siu stora
grämelse.
Fredrika och hennes syster Charlotte hade
hvar sina tre dockor med många klädningar
hvar. Charlotte var stillsam och mycket
01-dentlig och hennes dockor fingo den
ömmaste vård. De kläddes af hvarje afton och
lades i sinn sängar, och hvarje morgon
kläddes de. åter på. Men Fredrikas stackars
barn blefvo gräsligt vårdslösade. Än fingo de
vara påklädda i fjorton dagar, utan mat
eller hvila, än fingo de ligga lika lång tid i
bara pajtun i en knut Det var för
sorgligt! Slutligen ätog sig Fredrikas lilla
syster Iledda att sköta hennes dockor mot en
lön af en pepparkaka och eu karamell hvar
gång Fredrika sjelf fick sådana.
Kanske ångrade Fredlika mången gång
sin hårdhet mot sina oskyldiga dockor. Och
kanske var det minnet af dem, som gjorde
att hon som äldre ej sparade någon möda
för att fä i gång ett hem för vanvårdade
barn Så mycket är visst, att hon älskade
barn, lockade dem till sig med sagor och
berättelser, lefde för dem, skref för dem.
Den sista bok hon utgaf kort före sin död
1864, bette: „liten Pilgrims resa" och var
liksom eu vänlig handräckning åt alla små
sjolfviska, egensinniga, trotsiga barn, som
stnji]ila fram öfver stenarne på vägen Hon
hade sjelf lidit så mycket af sin hårda vilja
och sin envishet, att hon gerna ville hjelpa
andra öfver dessa hinder.
Fredrika Bremers rykte gick långt, ut
öfver hennes lands gränser. Man såg i henne
en af tidens största författarinnor, och
Svenska Akademin, som endast utmärker stora
snillen, gaf henne sin guldmedalj. Skulle
hon nu varit barnslig som förr, så hade
hon visst tvckt att detta var utmärkt
roligt. Men nu visste hon att
menniskohyll-ning gäller intet inför Gud. Långt dyrbarare
var för henne den kärlek som mötte henne
ur alla hem, fattiga och rika, det var det
enda hon nu satte värde på.
Fredrika Bremer tillhör också Finland,
och vi tacka Gud att kunna räkna henne
som vår.
Det underbara receptet.
(of Marin).
JLfet var en gång en rik man, som hette
- herr Budberg. Han var så rik att ban
kunnat äta bakelser och tårtor från morgon
till qväll och det gjorde ban också —
åtminstone hade han efterrätt både till
frukost, middag och aftonvard. Dessutom
tillagade hans gamla hushållerska de
raraste puddingar, de fetaste stekar och
läckraste soppor.
Herr Budberg hade aldrig lärt arbeta,
ty ban var rik redan i sin barndom ocb
brukade tänka, att det var högst onödigt
att plåga sig med läsning ocä skrifning, när
man egde en stor rikedom ocli aldrig humle
behöfva förtjena sitt bröd. Derföre gjorde
ban sig nu goda dagar, tänkte bara på att
skatla sig god mat ocb fina viner och för
resten lefva så beqvämt som möjligt.
De fattiga daglönarne som arbetade på
herr Budbergs åkrar eller ängar, tycke att
deras husbonde var den lyckligaste
menniska i verlden, som bela dogen fick sitta i
sin mjuka länstol, rökande fina cigarrer och
aldrig behöfde „lägga ett strå i kors" som
man säger.
Men deruti hade de orätt. Först och
främst hade herr Budberg ofta mycket
tråkigt, då ban icke ville arbeta, och dessutom
började hans helsa att lida af detta
oförståndiga lif. Medan de fattiga arbetarne
sofvo sött på sin halm, låg herr Budberg
en stor del af natten och kastade sig af
och an i sin mjuka dunbädd, oförmögen att
få latt i sömnen. Då de hungriga torparne
med god smak förtärde sitt grofva bröd och
drucko surmjölk på eller doppade sin
potatis i saltlake, saft herr Budberg nedslagen
vid sitt rika bord och kunde knapt siuaka
på de rara rätterna.
lian hade förlorat sin appetit.
Stundom hade ban också svåra plågor,
hans kinder blefvo bleka ocb pussiga, hans
blick matt och hans kropp tung och ovig.
Han skickade efter sin läkare och bad
honom förskrifva någon medicin för det onda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
