Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 21
ILLUSTRERAD B A RNTIDKTNG.
163
Att icke lyda vid första tillsägelsen.
Att knotande uträtta små ärenden åt
föräldrar och syskon.
Att uppskjuta hvad man har att göra till
sista minuten. (Spirea såg litet förlägen ut)
Att smälla i dörrarne när man är ond.
Att Sitta så fördjupad i en rolig bok, att
man ej bör, då andra tilltala en eller bedja
om en tjenst, i Kasse och Svante beto sig i
läppen och tittade ut genom fönstret.)
Att tilltala sina svskon och kamrater
ovänligt.
Att krångla med maten.
Att vara missnöjd med sina kläder och
alltid vilja ha „som andra hafva."
Att i leken ständigt vilja genomdrifva sin
egen vilja. (Fufrosyne blef röd i ansigtet. I
Att strax hänga läpp när någonting går
emot.
Att icke kamma och tvätta sig ordentligt
och att aldrig bry sig om att akta sina
kläder. (Häl- rodnade Fritz Ainatus, Masse och
Camilla).
Att tilltala tjenstefolket ovänligt ocli
pockande.
Att liita på naglarne, vräka sig med ar
inarne på bordet, äta =naskande och
oskickligt, icke se för sig på gatan . , .
Ack, för all del sluta, tant I — skreko
Sideusvansarne. — Det blir en alltför stor
moralkaka. Vi orka icke svälja henne, pä
en gång.
Tant Dika skrattade och stoppade papprot
tillbaka i fickan, men Fritz Areatus såg att
der ännu fans en bel hop antecknadt, och
suckade djupt.,
— Tant, — sade han, — hvarför är jag
sjelfvisk, när jag vräker mig med armarne
pä bordet, äter oskickligt eller smutsar ner
mina kläder?
— Derför att du icke tänker på andras
ptrefnad, besvär och möda, utan blott på
att sjelf slippa med minsta möjliga obehag
och möda. Dessa i sig sjelf oskadliga
ovanor äro nu små bojor, som du ej känner af,
men om du ej blir herre öfver dem i tid,
skola de en dag slå en ring omkring dig och
i sin tur blifva din herre . . .
Och nu ha ni sluppit moralkakan för
denna gång, mina bästa Sidensvansar I Nil
är det tid att tända lampan och börja med
koksningen.
-y&m-
Den sista sommargästen.
’Mösten har kommit, lian iir en gäst som
©r- man inte kan utestänga, ty ban träder
oförfäradt fram och knuffar utan vidare den
kära sommaren ur vägen. Vi skola ändå
inte alls tala illa. om hösten, ty det gamla
ordspråket säger sant att „hvarje årstid har
sin trefnad", tänk bara på äppel och päron,
lingon och nötter! Dessutom är hösten en
riktig mästare i att måla, en sådan som man
förgäfves skall leta efter kring land och rike.
Der ban går fram stå skog ocli trädgård
granna, och se bara på hvart och ett. litet
blad, huru konstrikt och mångfärgadt det
iir måladt. Guld, purpur och brunt i alla
skiftningar frän mörkt, till ljust-, vexla
ständigt, och sedan alla de granna bären på träd
och buskar: rönnbär, hagtorn, njupon och
snöbär; det är en prakt, utan like.
Itosenbuskarne. äro mest klädda i rödbrunt
och der sitta sparfvar i stora flockar, för att
vänta på brödsmulor som kastas ut åt dem
af vänliga händer, eljest höres ej mer
fågelqvitter, ilen koncerten är ett. utvaldt våriiöje,
när alla de små fåglarne komma hem från
långresan.
Huru gladt helsas de ej dii välkomna, men
huru vemodigt följer ej blicken de flygande
skarorna om hösten.
Har du sett svalorna hälla råd iiiuaii de
fara? l>å sitta de stundom i låuga rader
på telegraftråden vid landsvägen, eller på
något bygnadstak, som det hände hos Leuis
mormor, jag skall berätta dig bela historien.
Det var vackert, höstväder och från när
och fjerran hade svalor samlats på mormors
takås: det var fullsatt af dem på alla
orua-menter, ett riktigt fint garnityr af små hvita
fågelbröst och glänsande svarta vingar.
— Q vi vitt . . q vi vitt — lät det oafbrutet
och det betydde så mycket, som: — det frös
i natt, sommaren är slut, nu flyga vi.
— Qvivitt, (i vi vitt — ljöd det åter från
ett annat parti, — ni må fara, vi bli qvar
vi. Ännu skiner solen, ännu är det sonnmu-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
