Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
NYA TROLLSLÄNDA?).
N:o I 8
ocli krocket gillas såsom kroppsrörelser, och
i fult väder får motionen tagas inom lins.
För svagare medlemmar inskränkes
kroppsrörelsen till en half timme hvarje dag.
Blöstrumpnrnn utgöra en läseförcning, som
’ förbundit sig att dagligen före kl. 11 f. in.
läsa något lärorikt arbete i engelsk eller
utländsk literatur. Hvarom icke, plikta de 1
penny. De hafva som valspråk ett
uttalande af Martin Tupper: ,,eu god bok är den
bästa bland vänner, nu och alltid den
samma". Illamående är ingen ursäkt för
försummelse, och en bok måste ovilkorligen
afslutas, innan en annan påbörjas. Åhörande
af läsning gillas icke, enligt en annan
förenings regler, och en tredje utesluter
läsningen af tidningar och romaner. Alla dessa
föreningar utesluta öfverhufvudtaget all
roande literatur och vinnlägga sig främst om
den som förädlar och utvecklar.
Ett af de musikaliska sällskapen öfvar sig
fem timmar i veckan, hvilket man kunde
kalla en „gör som du vill"-regel, utom att
ingen öfning på mindre än en qvart timme
räknas, och att åtminstone en qvart af
hvarje timme egnas åt skalor och öfningar.
Den tid man öfvat sig måste noggrant
upp-skrifvas i en bok. Ett annat af de
musikaliska sällskapen har uppstält följande
förordning: — undvik, om möjligt, att ställa ditt
piano vid en vägg, som gränsar till er
grannes bostad; låt det stå vid en yttre vägg,
eller vid en mellan edra egna rum. Detta
är ett vackert drag af omtanke för andra
och efterlefves noga. Likaså följande. En
Hicka, som arbetar för att få ett
musikaliskt pris, påminnes om att i händelse af
dödsfall i en närgräusaudc lokal det skulle
vara en ogrann lagenhet att spela eller sjunga
innau begrafningen egt rum. Men på samma
gång låter man henne tydligt förstå, att
detta afbrott i öfningarne icke befriar
henne från böter. Men „bättre att betala en
veckas plikt för underlåtande af daglig
öfning, äu stora sorgens och dödens heliga
tystnad."
En del af dessa föreningar, hvilka hafva
sitt hufvudsäte i Englaud. har sina
medlemmar strödda kring bela Europa.
Regelbundet insända dessa sina rapporter till
bestyreisen och lika regelbundet kringsänder
denna sina betyg, pris eller anmärkningar. Så-
lunda uppstår en nyttig samverkan för ett
godt mål, och utvecklar hos den unga
Hickan den känsla af egen betydelse och
medansvarighet, som inan kallar solirtarltP-t,
Det är lätt att skratta åt unga flickors
klubbar och föreningar, men det är orätt, ty de
röja en sträfvan, som är god och
aktningsvärd. Man spårar i dem en önskan att
uträtta något, att vara något, att gifva lifvet
ett vackert eller nyttigt mål. Redan det,
att vara regelbundet verksam är en
tillfredsställelse för flickor, som icke vilja taga
lifvet som eu lek. Uträtta de också icke
något synnerligt med dessa små föreningar,
sä äro de dock en god förberedelse för en
kommande pligttrogen verksamhet, ett band
på dem sjelfva, som alltid skall vara dem
nyttigt. Den ihärdighet, som offras på
dessa obetydliga uppgifter att spela, läsa,
skrifva, gymnastisera dag efter dag på en
föreskrifven timme, kominer eu dag att. bära
goda frukter i en samvetsgrann verksamhet
för hem och fosterland.
■—r; J £ —»
Matts och Karin.
Berättelse i fyra, delar.)
1. Våren.
u är det vår, — sade Matts till
Ka-riu, — lät oss gå ut och se om det
redan lius blåsippor i tallbacken.
— Jag kommer strax, — svarade Karin,
— jag skall bara först lägga undan mitt
arbete. — Och så sprungo de båda i väg.
Hvad det var roligt att se de små
rinnande bäckarne på vägen, och de gröna
grässtråen som stucko fram mellan det
gulnade fjolårsgräset på sidan af vägen, och att
höra bofinkame; som förde sitt qvittraude
samspråk i träden.
— Den som bara kunde förstå
bofinkspråket, — sade Matts.
Jag förstår det, — påstod Karin, —
hör du icke att de säga: hvad det är roligt
om våren!"
— Ilurrahl nu hittade jag den första
blåsippan, — ropade Matts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
