Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLUSTUEIIAD BA1LNTIDNING. 171
— Ocli här är ott helt ho af dem, —
ropade Karin i sin tur och hoppade fram till
en liten blåsippstufva mellan några stora
stenar. — De likna små kycklingar då de
titta fram med sina små ludna knoppar.
Så fortforo de att plocka en liten sippa
här, en annan der, tills de hade hvar sin
lilla bukett med grön mossa omkring.
— Jag ger min bukett åt mamma, —
sade Karin, under det de sprungo hemåt.
— Jag också, — sade Matti.
Mamma blef så glad när bon fick de små
söta blåsippsbulcetterna.
— Maiuma, är det icke sant att våren är
den tretligaste årstid? — frågade Karin.
— Hvarje årstid är treflig, blott, man är
frisk och snäll — svarade mamma* — få se
när sommaren kommer, om ni icke tycka att
det är lika roligt då.
2. Sommaren.
— Pappa, det bergås hö i dag på
storängen. I-’å vi gå med? — frågade Matts eu
dag i början af Juli.
— Gerna, — svarade pappa, — så
mycket hellre som mamma sjelf ämnat gå dit
med kaffe åt arbetsfolket.
— Så roligt, så roligt, — ropade Matts
och Karin, — vi taga våra små riifsor med,
så kunna vi göra riktig nytta Och så få
vi kanske också kaffe. —
Sagdt och gjordt. De logo sina räfsor och
begåfvo sig af det fortaste de kunde.
När mamma sedan kom med korgen och
kaffepannan, hade de redan hunnit lassa på
! två höskrindor och två gånger fått åka till
och från ladan.
— Nu får jag hjelpa mamma att taga upp
kopparne, — sade Karin.
— Och jag skall tända upp eld på den
här flata stenen, som ser ut just som en
kökshäll, — sade Matts.
— Få vi också kaffe? — frågade Karin.
— Skulle ni icke annars vilja hjelpa er
mamma? — inföll mamma småskrattande.
— Jo visst, jo visst, — försäkrade båda
barnen, — men då vi ini också äro
arbetsfolk som räfsat på ängen, så fä vi väl kalle
som de andra?
— Ja, naturligtvis — svarade mamma.
Nu var kaffet färdigt. Mamma slog i
kopparne, och Matts och Karin räckte fram
sockret och grädden.
Att mamma kokat godt kaffe, det kunde
man se på den belåtna uppsyn soui visade
sii; på allas ansigten då de drucko, under
ideligt blåsande på den heta drycken.
Sedan alla andra fått sin del, fingo också
Matts och Karin sin. De bockade och uego
som det öfriga arbetsfolket då de tackade
mamma. Sedan sprungo de ännu till ladan,
der de gjorde mycken nytta genom att
trampa i höet.
Så gick tiden så fort att de icke visste
ordet af innan mamma ropade dem och sade
att det var tid att gå hem.
— Vi ha haft så roligt, så roligt, vet
mamma, — berättade Karin, under det de
i aftonsvalkan gingo hein genom skogen.
— Aldrig är det så roligt som om som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
