- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Andra Årgången 1886 /
172

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

NYA TROLLSLÄNDA?).

N:o I 8

maren, när man får vara på höbergning, —
försäkrade Matts.

— Det är herligt oui sommaren,
svarade mamma, — men ni skola få se att
också hösten har sitt behag.

3. Hösten.

— I dag borde äplena skördas, — sade
mamma en dag i början af t )ktober, — men
huru skall jag orka dermed, då pappa, som
annars brukat hjelpa mig, är bortrest och
tjenarene icke hinna!

Mamma hann knappast tala till slut, innan
Matts ropade: — men du har ju din starke
gosse, som kan ruska om träden tills alla
äplena regna ned.

— Och du har ju din behändiga flicka,
som plockar upp dem i korgar, så att du
icke alls sjelf behöfver kröka din gamla rygg,

— sade Karin och tittade mamma i ögonen
under det hon sakta klappade henne på ryggen.

— Det är sant, - menade mamma, —
jag glömde att jag redan har stora barn
som kunna hjelpa mig. — Begär de små
gröna handtagskorgarne och den stora
rot-korgen af Ulla, så gå vi genast.

— Låt mig ensam skaka ned äplena från
det här lilla trädet! — had Karin.

— Det tål ej att skaka, det är för ungt,

— svarade mamma — jag skall sjelf plocka
ned dem. Gå du och plocka under pappas
stora träd, som Matts som .bäst skakar.

Karin lät ej säga sig två gånger, utan
skyndade att plocka upp de stora
rödkiuda-de äplena, som haglade ned öfver henne och
ibland höllo på att slå hatten från hufvudet
på henne. Matts skrattade. — Det är som
vore vi i krig och fienderna sköte på oss
med sina stora kulor. Det är så roligt.

— Fy, det. vore alls icke roligt, —
menade Karin, — jag tycker icke om krig, jag
vill hvarken skjuta andra menniskor, eller
sjelf bli skjuten af dem.

— Men om du skulle gå i krig för att
försvara Finland, eller efter du är flicka, som
Lotta Svärd följa med i kriget för att laga
mat åt soldaterna?

— Nå ja, — medgaf Karin, — men nog
vore det rysligt ändå. Mycket roligare är
det när det är fred och vi få hjelpa mamma
som nu.

Allt. under det syskonen språkade, glömde
de icke att plocka äplen från träden och
från marken och innan det blef skymdt, voro
korgarne fulla och nästan alla träd tomma.

Mamma var riktigt nöjd

— Låt oss nu med ens börja att skala
äplena från Karins träd. De tåla ej att
förvaras — och så skall jag koka dem i
morgon.

Mamma tände den stora taklampan, som
hängde öfver matbordet. De skaffade sig
hvar sin lilla knif och satte sig deromkring
och började skala.

Matts täljde i början bort skalen så, att
äplena blefvo kantiga som när Ulla skalade
potätor i köket, men snart nog lärde hau
sig att, likt Karin, skala dem så att ban
började från äplets blomända och lät
knifven gå rundt kring äplet, tills ban slutade
vid stjelkäudan. och då hade ban bela
skalet som ett långt och tunt. ringlande band.

— Sväng det tre gånger öfver ditt
hufvud, — sade Karin — och fäll det seclan
ner på bordet, så formar det en bokstaf, och
det är begynnelsebokstafven till den julklapp
du kommer att tycka mest om. Det har
tant Elin lärt.

Det blef S det betyder skrinnskor,
— ropade Matts.

— Det här liknar D— jag tror jag får
en docka.

— Men det är inte rätt att försöka ta
reda på livad man får till julklapp, —
erinrade Matts.

— Det. är sant, — medgaf Karin.

— Ilör, hur det börjat blåsa derute, —
sade mamma.

— Vet du hvad, mamma, — sade
Karin — när jag hör blåsten der ute, så
kominer jag att tänka på hvad vi ändå äro
lyckliga, som få sitta så här kring lampan i
vårt kära, varma hem tned vår egen
älskade mamma — jag tycker derför att hösten
är den allra trefligaste årstiden.

— Det är ju icke blott om hösten ni fått
vara med mamma, — påminte mamma
leende — men du har rätt, det är roligt om
hösten. Ni skulle väl ändå icke vilja att
det alltiil vore höst. dag tänker, att också
vintern med sin snö skall bli välkommen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1886/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free