Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
NYA TBOLLSLANDAN.
N:o 2
tar, flaggor och kulörta lyktor. Allt detta
föreföll barnen utomordentligt roligt: de
äldre hade dessutom med fröjd talat om
hvilket storverk som nu var fullbordadt, då
landet från söder till norr förenades genom denna
märkvärdiga sagolika jernväg, som
hädanefter på några timmar skulle sätta nordens
förnämsta stad, Uleåborg, i förbindelse med
hufvudstaden, vårt. kära Helsingfors härnere „i
södern".
— Jo. det var tider att lefva i, —
menade mormor. Ilon som var gammal hade sett
mycket i sina dar, många vackra framsteg
verkade af mensklig flit och kraft under Guds
hägn. nu gladdes hon hjertligt att äfven hafva
fått upplefva detta.
Barnen hade noga reda på dag och timme
när festtåget från Helsingfors satte sig i
rörelse mot norden, de följde med i tankarna
hela vägen förbi de festkliidda stationerna
genom bördiga fält och öfver konstrika broar
och då sjelfva festdagen upprann hette det
oafbrutet: — Hvad månne de nu göra i
Uleåborg! Månne folket hurrar? o. s. v.
— Vet ni barn, — sade slutligen moster
i skymningen, — vi borde också fira den stora
invigningen.
— Ack ja, ja, det borde vi göra! —
ropade den glada skaran. — Men hvad skolo
vi hitta på?
Moster såg en liten stund fundersam ut,
sedan småskrattade hon och sade: — Nu har
jag det, vi skola festen till ära hafva en tablå
för att öfverraska mormor, gumor och tant
Lilli.
— Så roligt, så roligt! —jublade barnen
och alla voro genast färdiga att börja den
nya leken.
Men hvad skulle tablån föreställa? Ingen
visste det mer äu moster, som stod fler med
en skälm i ögonvrån.
— Vi skola hafva ett lokomotiv med
kulörta lyktor och en kupé med passagerare
uti, - sade hon.
— En kupé — ett lokomotiv — hvarifrån
skulle man få tag i dem? Fogdens Ida hade
icke ens en aning om huru sådana saker sågo
ut, ehuru hon ofta hört dem omtalas; Toini
åter som flere gånger rest med sin moster
på bantåg, kunde nog berätta derom, men
inte heller hon begrep huru man nu i
hastigheten skulle kunna trolla fram dem. Alla
frågade om hvarandra, men moster såg
hemlighetsfull ut och sade: — Gör bara som jag
säger, så skola ni få se hvad det blir af. —
Sedan tog hon ett bord och väude det upp och
ned midt på golfvet. Mattor fästades sedan
behändigt ihop till tak och väggar, det blef
en ypperlig kupé, som ytterligare pryddes
med en tafla, på hvilken lästes med tydliga
bokstäfver: „Till Uleåborg".
Lokomotivet skapades till barnens stora
förtjusniug lika raskt af skorptunnan med
strykugnspipan till skorsten. Två kulörta
lyktor placerades på en alnsticka framför den,
det, tog sig särdeles prydligt ut. Oskar, den
äldste af barnen, i röck med blanka knappar,
åtog sig ansvaret af att bli lokomotivförare,
Toini och fogdens Ida voro passagerare och
lilla Johni med en röd sidenduk på en annan
alnsticka, blef banvakt.
Allt var iordningstäldt. på bästa sätt och
åskådarne i salongen sutto naturligtvis fulla
af förväntan. Nu öppnade moster dörrarne
och se, der sutto Toini och Ida i
kupéfönstret. nickande och hviftande med sina
uäs-dukar till dé qvarblifvande på perrongen.
Oskar hvissbde alldeles mästerligt likt en
jer«vägssignal, Johni vinkade med sin flagga
att banan var klar och bela barnskaran på
perrongen ropade: - Hurrah, hurrah för
första tåget till Uleåborg !
Det lät riktigt ståtligt, isynnerhet då
åskådarne inföllo med handklappningar för att
tillkännagifva sitt bifall öfver den lyckade
tillställningen.
Barnen voro hänryckta, de kunde ej hafva
det roligare uppe i Uleåborg på den verkliga
festen, menade Toini, och detsamma trodde
både Oskar och Ida. Men glädjen steg ännu
högre när mormor vänligt bjöd på pannkaka
med sylt, och the öfver lag. Det smakade
utmärkt, och när man sent omsider skildes
åt, var det med saknad och med många
tacksägelser för den roliga leken. Minnet skall
nog länge bevara hågkomsten af den glada,
okonstlade invigningsfesten.
Aina.
Krydda till lexorna.
Potàtema firade aonaste höst sin
hniulra&rsfö-dolsedap; i Fi-niikvike, dit do infördes 1780 af en
godsegare. Parmentier, lian var en ilulrdig ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
