Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hau velat framkalla icke bör gälla endast
deu tid och det slägte bans dikt skildrat
med sä dan glödande hänförelse, ntan
omfatta bela värt land under alla tider.
Män-gen, sout inbillar sig vara rätt fosterländsk,
älskar i sjelfva verket endast de
hjeltege-stalter Runeberg skapat och glömmer det
lefvande, tungt arbetande folket för det,
tappra förblödda. Men detta var icke hans
mening, som tände fosterlandskärlekens eld
i våra hjertan. Det finska folket stod
honom lika nära, antingen det gjöt sitt blod
på slagfältet, eller plöjde sina åkrar för
fredens välsignade skördar. Han har lagt dem
på vårt hjerta, dessa hungrande, trälande,
lidande bröder, under hvilkas trasiga
rockar så månget ädelt hjerta klappar. Och
när vi en gång lärt oss älska och förstå
dem rätt och arbeta för dem i ädel
sjelf-uppoffring, då ha vi rest en vård åt
Runebergs minne, långt skönare än alla kransar
och ärestoder.
Palatset i trädgården.
i Frän engelskan.
(Fortsättn. från n:o 2. >
-]pMet var ett stort rum ined bokhyllor
rundt omkring väggarna. I ett litet
mörkt hörn stod vår egen bokhylla full med
barnböcker; farfar hade visat dem åt oss
och en gång för alla sagt, att vi fingo läsa
hvilka vi ville af dem, men på inga vilkor
taga någon annan bok utan hans tillåtelse.
Vi voro honom icke heller olydiga i detta,
liksom ej i annat Ehuru han var sträng
och kall emot oss tviflade ban aldrig på oss,
och jag mins ej att vi skulle hafva varit
olydiga mer än en enda gång, just i det,
hvarom min historia handlar. Farfars egen
rättrådighet hade inverkat på oss. Vi visste
ju icke af något annat gladare,
kärleksfullare familjelif: våra föräldrar hade dött i
Spanien al en smittosam feber när vi voro
helt små, och Dadda hade hemtat oss till
farfar, hos hvilken vi sedan dess vistats.
Jag skyndade genast till vår hvila och
sökte fram ilen bok jag ville ha. Det
valen liten en med nötta permar, såsom de
Hesta af dem, ty tio hade gått genom två
eller tre generationer. På titelbladets
insida hade två namn varit skrifna. Det
senare var vårt eget tillnamn ..Ansdell", men
det audra var utstruket så omsorgsfullt med
ett tjockt bläckstreck, att intet annat, än
begvnnelsehokstafven „R" var synlig.
Nedanför stod datum och namnet på ett ställe,
men äfven detta var utstruket, (lock icke så
väl som det första namnet. Full af
triumferande nyfikenhet lyckades jag stafva ihop
det till namnet på det ställe dit farfar skulle
skicka oss; ..Roscukuoppen". Jag påminde
mig nu att jag liera gånger hade sett detta
namn, när jag gräfde bland de gamla
böckerna, och derför hade det förefallit mig
bekant, när farfar nämnde det denna
morgon.
Jag tog den lilla röda boken och rusade
upp till Tib. Dadda var i skolrummet och
hade medfört underrättelsen att miss Evans
icke skulle komma, hvarken i dag eller
någon annan dag. Vi skulle få en ny
lärarinna på landet.
Gerald blef mycket glad, men sade strax
derpå med en suck: — det kan ändå vara
det samma, vi få ju en annan miss Evans.
— Dadda. — sade Tib, — vet du, att
farfar förbjudit oss att göra bekantskaper
der borta?
— Jag vet, — svarade Dadda
undfallande, — Men söta barn, ni få icke
ledsammare der än pä Ansdell Friars, och köksan
säger — hon är hemma derifrån trakten —
att der fins en vacker trädgård och vackra
promenadplatser.
- Men vet du hvarför farfar icke tillåter
oss att blifva bekant med någon menniska >
Dadda blef förlägen.
— Hur skulle jag hafva reda på
husbondes affärer, barn lilla? Om jag också
visste något, skulle jag icke kunna tala om
det när er farfar icke vill att ni skola veta
deraf. Våren nu snälla och låten bli att
vara nyfikna.
Dadda skyndade härvid ut, rädd att duka
under för vår övertalningsförmåga. Tib
slog ihop händerna och utbrast: — hör du,
Gussie. det är bestämdt en hemlighet under
detta! Jag tror att det är en hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
