Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 NYA THOLLSLÄNUAN. N:o 3
tigt, att det utgjorde en allvarsam fara för
byzantinska kejsardömet i Konstantinopel.
När turkarne eröfrade det grekiska
kejsardömet med dess hufvudstad, underk lifvade
de också de närmast boende folken, och det
var slut med bulgarernas makt. I 100 år
beherskade turkarne med jernspira
Bulgarien och utplundrade dess folk med sina
rof-lystna paschar. Gång efter annan gjorde
det förtryckta folket uppror, för hvarje gång
blef det åter kufvadt, och hvarje gång
dränktes motståndet i strömmar af blod.
Det finnes många sagor och sånger från
denna långa och tröstlösa kamp mot det
turkiska herraväldet, och de slägten som
stupat i striderna öfverlemnade dessa
hågkomster och deuua kärlek till frihet i arf åt
efterkommande slägten.
Nu hände sig 1875 och 1876 att några spridda
upprorsföreök ånyo framkallat turkarnas vrede
och dessa foro fram i Bulgarien med sin
förra barbariska grymhet. Sådant hade
händt så ofta förut, att det knapt skulle
hafva väckt Europas uppmärksamhet, om
icke engelska tidningen Times vid den tiden
skickat till Bulgarien en korrespondent, som
hette Odo Russel, en djerf och skicklig
iakttagare. Han berättade hårresande saker
från Bulgarien om turkarnes grymheter.
Ilau hade med egna ögon sett byar och
Städer, der hela befolkningen, män, qvinnor
och barn utan åtskilnad blifvit nedsablade,
allt plundradt och ödelagdt, Vid samma tid
hade de turkiska grymheterna blifvit bekanta
också i Ryssland och väckte der en stark
rörelse. Det gjordes insamlingar för att
hjelpa dem i deras motstånd och slutligen
förklarade Ryssland krig mot Turkiet.
Ryssarne gingo öfver Donau och fingo en hård
strid innan de lyckades befria Bulgarien.
Ensamt vid Plevna i norra Bulgarien
förlorade de inemot 40,000 man förr än de
lyckades genom hunger intaga fästningen och
tillfångataga dess starka turkiska besättning.
Derefter gick ryska hären och med deu
äfven finska gardet på vintern öfver Balkan,
framträngande mot Konstantinopel och
lyckades tvinga Turkiet till en fred,
hvarigenom alla bulgarer förklarades fria och
oberoende.
När fredén slöts i Berlin, hade likväl
Englands och andra stormakters afundsjuka
lyckats att till förmån för Turkiet
inskränka de förmåner, som först irifvits de södra
bulgarerna. Bulgarien delades då uti två
delar: furstendömet Bulgarien mellan
Balkan och Donau fick sin egen furste, som
biilgarernc sjelfva fingo välja, men det
öfriga landet, som kallades Ost-liimilièn,
måste erkänna sultanen såsom sin
öfver-berre och betala honom tribut.
Bulgarerne valde till sin furste prins
Alexander af Batteuberg, som var löjtnant
vid preussiska gardet. Han hade höga
slägtingar: han var kusin till kejsaren af
Ryssland och beslägtad äfven med preussiska och
engelska konungahusen, llan var ung (22
år), klok, tapper, kanske också ärelysten,
men det anses ju förlåtligt för en ung furste.
I början af hans regering voro nästan alla
liaus tjenstemän och alla hans officerare
ryssar, och ryssarne förestälde sig att efter de
hade befriat Bulgarien, så vore landet
rätteligen deras. Men så tacksamma lmlgarerae
också voro för ryssarnes goda hjelp i
nödens stund, så hyste de den förlåtliga
önskan att sjelfva få styra sitt eget land. Der
blefvo åtskilliga trassel och tvister med
ryssarne och slutligen blefvo alla ryska
officerare hemkallade från bulgariska armén.
Folket i Ostrumilien tyckte med skäl, att
de borde göra anspråk på samma frihet som,
deras öfriga bröder och så blef der deu 18
september 1885 utförd en mycket, skickligt
arrangerad statshvälfning, hvarigenom
Ostrumilien förklarades förenadt med det öfriga
Bulgarien under samma furste och under
samma styrelse. Kejsar Alexander 111
misstyckte att detta skett honom ovetande.
Grannfolken blefvo afundsjuka, de fruktade
att Bulgarien nu skulle blifva för mäktigt.
Grekland hotade med krig, och Serbien
började krig mot. Bulgarien. Serberna ryckte
mot Bulgariens hufvudstad, Sofia, och voro
säkra om segern, när furst Alexander mötte
dem vid Sistovo passet i oktober 1885, slog
dem ocli förföljde deiu in i deras land, der
han intog fästningen Pirot, hvarefter
serberna slutligen måste sluta fred, utan att
hafva vunnit något på kriget Furst
Alexanders tapperhet under detta korta krig
gjorde honom mycket älskad af sitt folk, och
emedan hau äfven i öfrigt regerat väl, tyckte
bulgarernas vänner i det öfriga Europa, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
