Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 NTA TBOLLSLÄNDA.N. N:0 4
Så snart vi kommit ut i trädgården,
glömde vi all nyfikenhet för nöjet att
springa omkring och göra upptäckter. Den
stora gräsplanen bestämdes genast till
allmän lekplats; den var särdeles lämplig för
„nata", „enklek" och , räf och gås". Också
ilen cirkelrunda breda gången, som gick
omkring bela trädgården, hade sin
märkvärdighet. ty mrs Munt sade att den utgjorde
3 verst. när man gick deri tolf hvarf rundt.
Det roligaste af allt var dock snåret —
en stor plats, tätt bevuxen med buskar och
unga träd af alla slag, som sträckte sig
utmed trädgårdens bortersta hörn. Man
kunde knapt urskilja hvar det slutade, ty
den gamla trädgårdsmuren som begränsade
det, var så öfvervuxen med murgrön och
andra slingerväxter, att ban var nästan
osynlig. Ilär och der syntes små
ljusningar eller öppna platser, ty
trädgårdsmästaren försökte regelbundet vår och höst att
snygga upp detta ställe. Der funnos ett
och annat litet säte eller en mossbänk och
längst i hörnet upptäckte vi till och med
ett litet förfallet lusthus.
Vi satte oss på de halfmurkna bäukarne
och stirrade fundersamt pä hvarandra.
Pappa hade icke haft några syskon, således
knnde ingen hafva lekt här sedan farfars
och hans syskons barudom. Ack, hur
länge, länge sedan det var 1
Gerald afbröt Tibs och mina allvarsamma
tankar genom att ropa till: — nej, mon vet
ni flickor, här ska’ vi leka röfvare! Detta är
röfvarkulan, och här igenom hålen i väggen
skjuta vi på dem .... de der .... hvad
heta de? .... du vet ju, Gussie? De som
komma ridande i granna hjelmar med
lansarne. upplyftade . . .
— Asch, nu blandar du ihop röfvare och
tournérspel, — svarade jag förtretad.
Gerald var ibland så besvärlig. — Vet du,
Tib, detta blir ett ypperligt ställe för vår
stora lek, vår hemlighet I
Och nu begynte vi hviska med hvarandra,
tills Gerald helt otåligt begaf sig ut att leka
ensam. Länge sutto vi i lusthuset och
uttänkte bästa och roligaste sättet för att få
leken i gång. Tib skulle bli prinsessan, jag
prinsen och Gerald dvergen, som skulle
klättra öfver muren nattetid och föra bud
från prinsessan i det förtrollade slottet (lust-
huset) till prinsen. Läugrc hunno vi icke
förrän Fanny hördes ropa pä oss.
— Barn! Gussie! Tib I Hvar äro ni?
Hvar äro ni? Middagen är färdig, llö-ör
ni icke? Middagen ä-är fü-ärdig!
Vi sprungo ut och fingo syn på vår fina
Londonjungfru, som stod med upplyftade
kjolfållar på kullen ofvanom snåret och icke
vågade sig in på de våta mossiga stigarne
ined sina tunna tygskor. Skrattande
skyndade vi upp till middageu, hvars rykande
rostbiff och gräddkaka kommo det att vattnas
oss i munneu redan innan vi sutto till bords.
Nästa morgon begåfvo vi oss genast ned
till vår nya lekplats ocli började rödja
omkring lusthuset. Främst måste vi skaffa oss
väg deremellaii och muren, och vi arbetade
så flitigt derpå att svetten dröp i pannan.
Derunder pratade Tib’och jag ifrigt, ehuru
sakta, ty vi ville icke ännu omtala våra
planer för Gerald; ban skulle genast ha talat
0111 allt för Dadda eller Fanny och det hade
varit tråkigt.
— Ser du Tib, — sade jag, —
naturligtvis har prinsessans fader inspärrat henne
här i sitt ensliga skogsslott medan ban sjelf
är ute i krig. Och sedan kommer den lille
dvergen som vill gifta sig med henne . . .
— Nej, — afbröt Tib ifrigt, — visst
inte. Dvergen skall icke vilja gifta sig nied
henne, ban är tvärt om utsänd af prinsen.
Och så förer ban prinsessan öfver muren.
Derför måste vi så fort som möjligt söka
ut ett passligt ställe, hvaröfver vi kunna
klättra.
Vi stretade framåt genom buskarna och
uppnådde muren, men ban var mycket högre
än vi hade tänkt oss. Bäst vi modfälda
gingo omkring och bortryckte det höga
gräset som växte oss till midjan, uppgaf Tib
ett rop.
— Se hit, Gussie I Se, hvad jag funnit!
Dou sköt undan en knippe frodiga mur-
grönsrankor och visade 111ig en dörr i
trädgårdsmuren. Den var gammal och
öfvervuxen af slingerväxter, liksom sjelfva
muren, ja, rankonia hade till och med kilat, sig
igenom nyckelhålet och några större
springor. I alla fall var det en dörr, och en
dörr som icke på länge, länge varit öppnad.
Gerald och jag skyndade fram, fulla af
nyfikenhet. Dörren var icke stor, men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
