Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7,
^^ Lördagen den 2 April, y?^»
1887,
En fattig gosse.
r^jjSå trappan af marmor en gosse ibland
Ses livila och räkna små mynt i sin hand.
Bredvid sig han korgen med äplen har satt.
I)en skall han ha tom, förrn det lider till
natt.
Hans jacka är söndrig och klen är hans
hatt;
Men ögat är strålande, lyckligt och gladt.
Och kinden är fyllig och rund och röd,
Som hade han alltid tillräckligt med bröd.
Och när ban en slant för ett äple har fått,
Då tittar han kring sig och småler så godt.
Och lyckas han icke — så hvisslar ban
En bit af en visa — och går till en ann.
I slottet med trappa af marmor der bor
En herre så mäktig och rik och stor,
Han står på balkongen ibland och ser
Hur gossen åt hundarnes lekar ler.
Hvar måltid han äter den läckraste^mat,
Har vinkarafiner och rågade fat,
Men aldrig ändå så förträffligt ban mår
Som gossen, som äter närhelst han får.
Och ejderdunsbolstrar han hvilar uppå,
Men aldrig han sofver så godt ändå,
Som gossen — som kanske ej återfår
Det läger i qväll, som han hade i går.
Du fattige, sorglöse, gladlynte slarf,
Du är som en liten qvittrande sparf,
Som ingenting eger att yfvas för,
Men som man dock alltid så munter hör.
Och han, som de qvittrande sparfvarne små
Har lofvat försörja, Han inins nog också
Dig, lille, som ensam i verlden tycks gå: —
Och då kan du aldrig det bättre få.
Alfred Lindqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
