Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 7 ll.LUSTHKHAD
rättelse att farfar och en annan herre skulle
komina till Rosenknoppen följande dag.
— Det är ledsamt att han icke kominer
ensam, — sade Tib. — Då kunna vi ej tala
med honom om det gamla huset och det
ville jag så gerna, ehuru jag också är
mycket rädd att han skall förbjuda oss att gå
dit.
Vi dröjde längre än vanligt i vårt kära
förmak denna dag.
— Kära prinsessa, — sade Tib sorgset
innan vi gingo, - vi kunna säkert icke
helsa på dig de närmaste dagarne. Men det
är icke vårt fel. Var ej ledsen på oss
derför! — Och vi tyckte alla tre att det
ljufva ansigtet smålog emot oss till svar.
Följande eftermiddag lekte vi på
gräsplanen då farfar anlände. Förlägna öfver att
ej hafva hunnit kläda om oss, ty han kom
oväntadt tidigt, sprungo vi emot honom.
— God dag farfar, — sade jag, — vi
väutade dig icke så tidigt.
UAIINTII>NIN(i. 55
— Således en ovälkommen öfverraskning,
eller hur? — svarade farfar i det han på
sitt stela sätt kyste oss på pannan.
Tib rodnade öfver att blifva tilltalad
sålunda inför en främmande och sade: — nej
farfar, men du vet att vi gerna äro snygga
och ordentliga när du kommer hit. Nu
hafva vi lekt så länge här ute, att . . .
Hon såg förlägen på sina händer, som
voro allt annat än rena, ty vi hade nyss
rensat våra blomstersängar.
För min del föredrager jag smått folk,
när de icke äro så fasligt fina och utstyrda, —
inföll en vänlig röst och den främmande
kom öfver gräsplanen fram till oss. – Mr
Ansdell, ni måste föreställa mig för mina
sinå — ah, jag ser att de ej mer äro så
alldeles små! — för mina kusiner.
- Åh! — sade farfar. — Kusiner! Det
skulle behöfvas en god bit krita för att
uträkna er slägtskap.
(Forts.)
Prenumeranter nes si da.
Stjernan.
.Af Esther.)
Dn lilla stjerna, son; vandrar sakta
På himlen ren,
O, alt du ville i natt oss vakta
Med ljufligt sken!
Du skådar sorgsen på jordens villa
Ifrån det blå,
Du lyser klart, fastän tyst ocli stilla,
På mig också.
När vi få hvila då ses du vandra
På djupblå grund,
O. fys du mig som så många andra,
Aunu en stund!
Ibland jag ser hur ditt öga gråter,
Då liit du ser,
En stund igen, ocli jag ser dig åter,
Men nu du ler.
Du gråter, när jag Hans vilja glömmer,
Hvars barn jag är;
Du ler, då den jag i hjertat gömmer
Ocli håller kär.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
