Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
59
humlarne, grep kattungen och höll honom
öfver sitt hufvud, medan lian försvarade sig
mot hundarne, soin hoppade upp pft honom,
smutsade hans krage och refvo honom i
ansigtet. Men Wilholm liöli modigt ut tills
en karl koin till hans hjelp.
Så borde hvarje gosse vara beredd att,
strida för alla hjelplösa och oskyldigt
anfallna. Den verkligt modige är alltid öm
och medlidsam mot de svaga. Endast den
feghjertade misshandlar dem, som äro
svagare än han sjelf.
Palatset i trädgården.
(Från engelskan.)
(Forts, från rno 7.)
|f ag har icke ansett mig vara så aflägset
slägt till er, — anmärkte främlingen,
visserligen godmodigt, men i en ton som
utvisade, att ban icke så lätt blef qväst af
farfars hånfulla sätt att tala. — Såsom er
giidson och er kusin, hoppas jag dessutom
att . . .
— Jag skulle vara litet mera
tillmötesgående mot dig, — afbröt farfar med ett
kort skratt. — Nå ja, jag är för gammal
att lära, men det rör mig icke hvilka du
behagar anse för dina kusiner. Mercedes,
Gustava, Gerald, — er kusin, mr Charles
Truro.
Vi sågo på honom och han såg på oss.
Han var en lång, smärt ung man, "med glada
mörkgrå ögon och tättklipt brunt. hår. I
hans väsen låg något frimodigt och hjertligt,
som genast drog oss till honom.
— Mercedes och Gustava, — upprepade
han långsamt. — Jag trodde att en af deiu
hette Re — —
Men farfar afbröt honom.
— Mercedes är ett dumt namn för en
engelsk flicka. Det var en barnslighet af
stackars Gerald, — hustrun var spaniorska, som
du vet.
Hans kyliga, något föraktliga ton retade
mig.
— Tib behöfver icke kallas Mercedes, hon
har ju ett aunat namn, men ni tycker icke
heller om Re — —
— Du besvarar anmärkningar och frågor
som äro stälda till dig, men icke heller
andra, — sade farfar strängt — Förstår du
mig, Gustava?
Nu var det min tur att rodna, så mycket
mer som jag såg att mr Truro betraktade
mig förvånad. Inom mig gjorde jag ett
heligt löfte att aldrig mer tilltala farfar
häftigt. Detta lugnade mig något och då
jag-såg upp, märkte jag att främlingens blick
fortfarande var fästad på mig.
— Vill ui icke föra mig litet omkring i
trädgården? — frågade han.
Han tilltalade oss alla, men såg på mig.
Vi begynte gå nedåt gräsplanen och farfar
steg uppför trappan för att begifva sig in.
— Dröj ej länge, Charles, jag behöfver
snart din hjelp vid besvarandet af de nyss
anlända brefven, — ropade han efter oss.
— Behöfver lian er hjelp? — frågade jag
förvånad. — Kan han ej skrifva sina bref
sjelf?
Mr Truro skrattade.
— Naturligtvis. Jag hjelper honom,
emedan jag är anstäld som hans sekreterare.
— Ah! — sade Tib och såg besviken ut.
— Och jag som trodde att . . .
— Nå, säg ut!
— Att ni var en riktig herre.
— Det hoppas jag att jag är, — svarade
mr Truro småleende.
— Men — betalar han er? Har ni lön
för det? — frågade Jag tviflande.
— Nej, jag får icke betaldt för mitt
arbete, emedan det är en stor fördel för mig,
såsom ung jurist, att få arbeta under er
farfars ledning. Men om det äfven vore så,
— mr Truro höjde lätt hufvudet och hans
ögon blixtrade, — att jag skulle få lön
derför, sè vore det ingenting att blygas öfver.
Hvarje hederligt arbete är siu lön värd och
intet arbete, om det blott är hederligt, är
simpelt. Hufvudsaken är att man arbetar,
hvar och en på sin plats.
Vi tego förlägua, ehuru vi kände oss
träffade af hans ord. Ilans sätt var så öppet,
bestämdt och vänligt på en gång.
— Nu vill jag i min tur göra en liteu
anmärkning, — yttrade ban leende efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
