Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
NYA TROLLSLÄNDAN.
N:o 11 !
och vi fingo köpa livad vi ville för det. Ore
vi råkade fira julen på Ansdell Friars, vai
det vår enda glädje att deltaga i
tjenstefol-kets julfest.
— Mi’ Ansdell har icke talat om något
pingstlof för er, småttingar, — fortfor mr
Markham, — men jag har tänkt skrifva
derom till honom . . . Ja, det var santi
Känna ni familjen på prestgården? Äro ni
slägt med dem? Jag såg i dag en ung dam
der, som var mycket lik Tib; hon skulle
godt ha kunnat vara en äldre syster till er.
Vi voro idel ögon och öron.
— Var hon lik Tib? — upprepade Gerald
och jag.
— Var hon lik mig? — eftersade Tib.
— Jo, — försäkrade mr Markham, —
utomordentligt lik dig. — fia ni icke
nyligen varit i prestgården?
— Vi gå ingenstädes, — svarade Tib. —
Farfar vill icke att vi skola göra
bekantskaper här.
— Alldeles riktigt, — utbrast mr
Markham och såg något förlägen ut. Farfar
hade säkert omnämnt sin önskan äfven för
honom, ehuru han glömt det. — Låt oss
nu taga ihop med lexoroa, det är ganska
sent.
Det var långt lidet på eftermiddagen, då
vi ändtligen fingo tillfälle att begifva oss till
palatset. Men det gjorde ingenting, ty när
vi nästan andlösa inträdde i förmaket, var
det tomt och ingen Regina syntes till.
Porträttet smålog som vanligt emot oss, men
nu föreföll det oss icke hälften så vackert
som vår riktiga, lefvande prinsessas glada,
vänliga ansigte.
— Låt oss sätta oss ned och vänta, —
sade Tib. — Hon kommer nog, ty hon
lofvade det så säkert.
I detsamma upptäckte jag någonting hvitt
på ett af marmorborden under fönstren. Vi
gingo närmare och funno tre förtjusande
vackra drifhusbuketter, öfvertäckta af ett
ark hvitt silkespapper. Hvarje bukett låg
på en nätt inbunden berättelsebok och strax
bredvid funno vi ett kort med följande
innehåll:
— Till Tib, Gussie och Gerald. — Jag är
ledsen att. jag icke kan komma i dag.
Böckerna äro till er som en liten ersättning
för mitt besök, och så snart jag kan skall
jag komma igen.
R. —
Vi blefvo mycket nedslagna, men
tröstade oss litet öfver det roliga uti att få bref
och presenter på detta hemlighetsfulla sätt.
Blommorna voro så söta och böckerna voro
just sådana som vi sjelfva skulle ha valt.
Geralds innehöll djurfabler, Tibs fésagor,
och min var en skoitlicksberättelse. Vi läste
litet i våra böcker, luktade på buketterna
och utvalde några blommor till att. pressa.
Innan vi gingo hem, beslöto vi att på något
sätt sända en helsning och en tack åt
Regina. Men hur skulle det gå till? Vi hade
hvarken papper eller penna med oss och
inga sådana funnos heller i rummet.
Ändtligen hittade jag på en utväg. Tib
hade med sig ett broderi och rödt sefirgarn.
Jag tog ullgarnet och satte mig med ryggen
viind åt de andra vid marmorbordet. Först
när jag blef färdig fingo de komma, och se!
På den hvita marmorskifvan stod skrifvet
med rödt ullgarn: — tack, kära fél Kom
snart igen! T. G. G. —
När vi följande eftermiddag ville begifva
oss till palatset, otåliga att träffa Regina,
qvarhöll oss Dadda med mycket belåten
uppsyn. Farfar hade under sitt sista besök
bifallit till hennes begäran att få fara med
oss till den närbelägna staden för att köpa
åt oss sommarhattar. Stackars Dadda hade
sparat denna öfverraskning, i tanke att
dermed bereda oss en stor glädje, och blef
mycket besviken när hon såg våra
mulnande ansigten. Vi nändes derför icke säga
henne hur gerna vi hade uteblifvit från
stadsresan, utan följde henne utan
invändning. Men ack, hur mycket hellre vi hade
gått till palatset för att få träffa Regina!
(Forts.)
Q2SSD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
