Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
ILLUSTRERAD
BARNTIDNING.
75
ner hålla innevånarne soin husdjur. Dessa
invånare äro flitiga, anspråkslösa, och visa att
arbete och ihärdighet småningom kunna
förvandla sjelfva klippan till en grönskande
trädgård.
Palatset i trädgården.
(Från engelsknn.)
(Forts, från mo 9.)
jNjåväl, vi skola nu ej tala derom. Hvad
^jt™ göra ni här inne? Bruka ni leka
eller läsa? Tala om det, för mig, så kan jag
kauske hjelpa er att hitta på nya lekar.
Tib och jag hade ingen lust att leka. Vi
sågo tvekande på vår nya vän och tego
för-behållsamt.
— Hvad är det? — frågade hon. — Ni
se ut som om ni vore rädda för mig.
— Nej, icke precis, men — — det är
några saker som vi gerna ville fråga af er.
— Gerna. Om jag bara kan, skall jag
besvara edra frågor, men . . .
En liten klocka ringde gällt någonstädes
i närheten och prinsessan flög upp.
— Nu måste jag gå, — sade hon
brådskande, — adjö! Adjö tills i morgon! Då
kommer jag igen.
I nästa ögonblick hade hon försvunnit
bakom den stora dubbeldörren. Vi hörde
nyckeln vridas om i låset och sedan blef
allt tyst.
Utan att tala sågo vi på hvarandra.
Tänkom hon ändå slutligen var en fé!
9. Vår fé.
Tiden intill följande eftermiddag föreföll
oss mycket lång. Om Dadda icke varit så
omisstänksam och så sysselsatt med annat,
skulle hon nog ha märkt, att vi hade
hufvudena fulla af någonting annat än lexor
och lekar. Vi tänkte och talade endast om
vår nya väninna eller fé, „den andra
prinsessan", som Gerald kallade henne. Hvem
kunde hon vara? Hvarifrån kom hon? Hur
visste hon våra namn?
Tib och jag buro dessutom på ett
bekymmer. Vi påminte oss farfars förbud att
göra bekantskaper med grannarne omkring
Rosenknoppen.
— Men är hon en granne? — undrade
Tib. — Vi veta ju icke om hon bor i (let
gamla förmaket eller hvar hon bor, eller
någonting.
— 1 alla fall måste vi gå dit en gång
ännu, — sade jag bestämdt. — Då kunna
vi säga henne allt, om farfars förbud och
vår tvekan, och fråga hvad hon tycker att
vi böra göra.
— Jag tror att hon är en fé, och farfar
förbjöd oss icke att umgås med feer, —
inföll Gerald.
— Ack, om mr Truro vore här, så att
vi kunde fråga honom!
— Så är det ännu en sak, — yttrade Tib
tankfullt. — Mr Truro nekade oss att tala
med farfar om palatset, förrän han sjelf
skulle komma hit. Antingen skola vi nu
bandia tvärt emot hans önskan och berätta
allt för farfar när han nästa gång kommer
till Rosenknoppen, eller ock skola vi
upphöra att. gå till palatset.
— Vi skola fråga henne, — sade jag, —
jag menar–ja, hvad skola vi
egentligen kalla henne, Tib?
— Naturligtvis Regina, efter hon bad oss
kalla henne så.
Detta samtal fördes morgonen efter det
vi hade sett Regina första gången. Mr
Markham anlände senare än vanligt och
ursäktade sig litet deröfver på sitt muntra,
godmodiga sätt
— JÆg ser att jag fördröjt mig på
prest-gårdeu. Pastorn hade bedt mig titta in dit
för att komma öfverens om ett par
arith-metiktimmar för gossarne under
pingstveckan. Det stundar till pingstlof, som ni
veta.
Vi hade icke tänkt derpå. Skilnaden
mellan ferier och skoltid var så likgiltig för
oss den tiden. Snarare voro de förra
enformigare och tråkigare. Icke ens julen
brydde vi oss om Ingen talade med oss
om dess betydelse, vi hade hvarken julträd,
julklappar eller glada julmiddagar. Farfar
gaf oss ett pund (omkr. 25 finska mark) hvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
