Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
83
Barnen gingo långsamt sin väg. Elsa
hade tårar i ögonen och Magnus skjöt ut
undre läppen. Det kändes alltid så
tröstlöst ledsamt, när mamma skickade bort dem
ifrån sig, men de visste att hon hade rätt,
ty de hade ju icke gjort hvad hon gifvit
dem att uträtta.
Det var en vacker solskensdag. Karo
— Hvad kan det vara? — sade hon och
sprang dit. — Nej, men ser du, Magnus,
det är ju] Miranda Rosenblad. Nu mins
jag, att jag glömde henne här i går, när vi
lekte häst I — Miranda Rosenblad var Elsas
käraste docka. Hon tog henne ångerfull i
sin famn, slätade ut hennes klädning och
pysslade oin henne. Magnus stod och be-
låg utanför sin koja och guagade på några
ben, hönsen trippade kacklande omkring
halmladan och en söt, stark lukt kom från
rian på andra sidan af landsvägen. Barnen
hängde sysslolösa än vid trappan, än vid
brunnen och visste ej hvad de skulle
företaga sig. Slutligen fick Elsa sigte på
något rödt vid trädgårdsporten.
traktade hönsen, som fortforo att spatsera
kring ladan.
— Vet du Elsa, — sade han, — jag tror
att hönsen hitta korn derborta. Ser du hur
den toffsiga hönan ruskar om sädesaxet?
Kom, så se vi efter hvad de ha för sig.
— Ja, kom! — sade Elsa med klarnande
ansigte och tog Miranda på armen. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
