Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
NYA T ItOLLS LÄNDAS.
N:o 13
toffsiga hönan sprang högt skrockande sin
viig, Magnus upptog axet och se. der sutto
ännu svå sädeskorn I Magnus tog det ena
och gaf Elsa det. andra, livad de smakade
sött ocli godt!
— Det är ändå obeskedligt att äta upp
hönsens mat, — menade Elsa. — vet du,
vi kunde hellre gå in i ladan och söka korn
åt dem.
Sagdt och gjordt. Barnen sköto upp den
knarrande laddörren och började leta i
halmen. Snart hade de hvar sin näfve full,
och Elsa måste springa efter två dockämbar.
Det räckte ej länge innan också de voro
fulla och barnen skyndade i fyrsprång till
köket.
— Se mamma, vi göra nytta! Två ämbar
fulla med korn åt hönsen! Dem ha vi
hittat i ladan. Tror mamma det räcker till
för en dag, så att Lena icke behöfver gifva
hönsen annan mat?
— Åhja, om ni plocka litet till. —
svarade mamma vänligt. — Det är roligt, att
ni göra nytta. Elsa kan taga några äplen
åt er. Under pappas träd tinnas en hel
mängd nedfallna.
Barnen gåfvo sig knapt tid att taga
äp-lena, innan de skyndade tillbaka till ladan.
Der fortforo de att gå omkring i halmen
och söka korn. Hönsen tittade nyfikna in
genom dörren och en och annan gammal
höna vågade sig försigtigt in i ladan. Tre
gånger hade båda barnen fylt sina kärl. Så
tömde de dem i hönsens matkopp och hade
den glädjen att se den blifva fyld mer
än till hälften. Nu så smakade äplena så
bra. Magnus tog fram sin nya
berättelsebok och lade sig framstupa att läsa deri.
Elsa satte Miranda i knäet och började sakta
stafva sig genom verserna i sin bilderbok.
Miranda hörde uppmärksamt på, och hvarje
gång Elsa bet i sitt äple, lät hon Miranda
också få sin del.
— Vi skola oftare vara i ladan, — sade
Magnus. — Här är så roligt.
— Och vi ha gjort nytta utan att vara i
vägen, — menade Elsa.
— Åhja, — sade Magnus fundersamt, —
men vi hade gjort nytta också om vi gjort
det som mamma bad oss att göra.
Elsa pysslade åter ifrigt om Miranda.
Sedan sade hon hastigt: — nästa gång skall
jag stöta peppar hela dagen, om mamma
vill.
— Och jag skall bära ved, — sade
Magnus.
Så skrattade båda, ty de visste nog att
mamma aldrig fordrade något sådant af
dem.
De sutto sedan nöjda och belåtna i
halmladan, tills mamma ropade dem derifrån,
gaf dem en smörgås med färskt smör och
bad dem hellre springa ute så länge solen
sken. 1 ladan var det redan litet fuktigt
så här mot hösten.
Palatset i trädgården.
(FrAn engelskan.)
(Forts, från n:o 10.)
’Mp\ åkte ned till stationen och foro
sedan med jernväg, men emedan vägen
emellan Rosenknoppen och stationen var så
kort, bestälde Dadda icke trillan för
hemkomsten, utan lät oss gå till fots.
Skrattande ocli pratande sprungo vi före henne,
då vi plötsligt stannade utanför en vacker
trädgård vid vägen, hvars inre vi endast med
möda kuude öfverblicka genom det med vilda
vinrankor tätt bevuxna spjelstakettet.
— Stå icke der, barn och titta, det är
prestgårdens trädgård, — ropade Dadda
halfhögt, — det ser så nyfiket ut.
Men innan hon upphann oss, hade vi
hunnit se ett. äldre fruntimmer, som långsamt
gick af och an på terrassen i den gamla
trädgården med en bok i handen.
— Tib, — hviskade jag, — hon är lik
Regina och du är lik porträttet, och
porträttet liknar er alla tre!
En gammal fru med snöhvitt hår, —
efteråt fingo vi veta att det var prestfruns
mor — utträdde på terrassen och ropade:
— Regina . . . Qveenie, min vän! Koin
in, tliéet är färdigt.
Fruntimret vände sig om.
— Tack, mrs Leslie! Jag skall genast
komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
