Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
NYA TROLL! .SLÄNDAN.
N:o 10
oss, så att tiden flög undan med svalvingar.
Vid afskedet kyste hon oss och lofvade
komma igen så snart hon kunde.
— I morgon? Kommer du i morgon? —
frågade Gerald.
— Det kan jag ej lofva bestämdt. Ni
veta att ja» kommer om jag blott kan.
Vi skildes, och gingo livar och enTåt sitt
håll, Tib och jag med en liflig önskan att
det redan vore „i morgon".
10. Tre fångar.
Regina kom icke dagen derpå, men i det
stället funno vi tre stora pepparkakshästar,
en med blått, en med gult och en med rödt
sidenband knutet om halsen, inpackade i
hvitt papper och med utanskrift till oss.
Gerald hade icke kunnat låta bli att omtala
för henne sin längtan efter
pepparkakshästar, och Tib och jag voro ganska
förtretade på honom. Men vår harm bortsmalt
när vi sågo närmare på hästarne, ty de
voro i sjelfva verket af choklad och hade
ögon, hofvar, mahn och svans af
mandelmassa.
Två dagar senare kom Regina och vi
hade mycket roligt tillsammans. Hon lärde
oss nya lekar och talade om några
berättelser för oss. När vi tröttnat härpå, bad
hon oss tillsluta ögonen och låtsa sofva en
stund. Vi blundade och hörde henne
försigtigt röra sig af och an i rummet,
— God morgon! — ropade hon plötsligt,
och då vi öppnade ögonen, stod en slipad
karaffin med limouad på bordet och der
omkring fyra små nätta glas bredvid en tallrik
med vaniljekakor. Såväl glasen som
karaf-fiuen hade en besynnerlig gammalmodig förrn
med strimmor af brokigt glas på foten och
kring öppningarna.
— De se så märkvärdiga ut, —
anmärkte jag. — De ha bestämdt kommit ined er
från féernas land. Ni är ändå en fé när
allt går omkring, ehuru jag ej vet om
pepparkakshästar . . .
— Om det lins pepparkakshästfabriker i
féernas land, — sade Regina skrattande.
-Hvem vet?
Vi skrattade alla fyra.
— Ack, så roligt vi ha! - sade Till med
en suck. — Vi ha aldrig haft så roligt förr.
— Stackars barn! Det gör er godt. Och
det gör det gamla huset godt att en gång
få höra muntert skratt och glada
barnröster.
— Det gamla huset? Är det ett. riktigt
hus? Fins här ännu flera rum?
Naturligtvis. Hvad trodde ni det var?
— Jag vet icke. Ett lusthus eller . . .
eller . . . ja, något ditåt. Men hvarför sade
ni „det gamla huset"? Är det så gammalt?
— Jo, det är mycket gammalt. — Regina
stannade ett ögonblick. — Det har ej på
invcket länge varit bebodt.
(Forts.)
Den första middagen.
(Af Al ta.)
.röken Konkordia Sidenswahn, vi känna
henne kanske bättre under namnet
„tant Dika", reste för dels sekel sedan
genom Finland. Till reskamrat hade hon
Spirea Ärtbloms moster, fröken Zacheus, och
bland andra passerade de äfven Wrsocken i
Österbotten. Der reste de in på Kuorila
gästgifveri, hvilket ingalunda täflade med
Wilhelmsbud eller Ernsts Hotel. Fem tjog
flugor hoppade kråka vid det dammiga
fönstret; en unken lukt af tobak och utspildt öl
fylde rummet; alltsammans gjorde ett
ruskigt intryck.
Tant Dika fattade beslutsamt sin
nattsäck, fröken Zacheus sin resväska och läto
åter ispänna hästen samt kuskade af till
Kalastaja gård. der de hade gamla vänner.
Der mottogos de af tvillingparet Truls
och Maisu, som på sitt otympliga sätt bådo
dem stiga in. „Pappa och mamma voro
bortresta, men kanske tanterna ville hålla
till godo ändå". Och Maisu neg så att.
kjol-fållarne sopade golfvet och ledsagade de
främmande in i salen. Der fingo de
säll-skapa med den tafatte Truls, medan Maisu
gick för att säga till om kaffe. Truls
tummade förlägen om sitt stöfvelskaft, svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
