Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 NYA TIIOI.LSLÄN11AN. NsO 14
Kau du tro hvad han såg i dot öppnade
skal?
Jo, den vackraste perla i Ivalos dal.
Och han byggde en stuga, ban röjde en
sved.
Och så bjöd lian sin fattiga Hicka med.
Der så blef hon hans lyckliga hustru i går,
Och nu ha de sex renar, en ko och två
får.
Men det sade mig gossen, och det vill jag
tro,
Att på guld skall arbetaren ej bygga bo.
Det skall byggas på kärlek, på bön och på
flit.
Då så hitta de vackraste perlorna dit.
Z. T.
Palatset i trädgården.
(Från engelskan. )
(Forts. IrAn n:o 13.)
å kom Johns broder, Konrad, hem
från en verldsomsegling. Han var
sjöman och hade varit borta i många år.
När han såg Queenie så god och glad,
afundades ban siu broder och fick lust att
sjelf gifta sig med henne. Men som ban
var en falsk och en dålig menniska,
handlade ban icke öppet och rättrådigt, utan
begynte i hemlighet draga Queenies hjerta
bort från sin broder. I sin ömma kärlek
till henne hade farfar och hans snälla unga
fru skämt bort Queenie med goda dagar, så
att hon icke kunde bestå profvet, när
frestelsen kom. Hon var van att alltid göra
blott det som var lätt och roligt och hade
iugen stark vilja i det goda. Derför lät hou
locka sig af Konrads försäkringar att hon
skulle få det mycket bättre som hans
hustru, och gifte sig i hemlighet med honom
samt for bort med honom.
John Mowbray sörjde djupt hennes
förlust, men han upphörde aldrig att tänka på
henne med kärlek, och testamenterade
henne vid sin död gamla gården och bela sin
förmögenhet. Farfar deremot blef som en
sten emot henne, från den stund hon
lemnade hans hem. Ingen fick nämna hennes
namn, dörren i trädgårdsmuren igenspikades
och allt umgänge med Mowbrays och
prostens blef afbrutet. Han flyttade först till
Ansdell Friars och efter sin hustrus’död
till London. Hvarken hennes eller hans
sons böner eller Queenies egna bönfallande
bref hade kunnat beveka honom, och när
äfven hans son. vår far, dog och han blef
ensam meil oss, blef han blott hårdare och
kallare.
Queenie, som ömt älskat sin brorson,
underhöll en liflig brefvexling med honom så
länge ban lefde, och hoppades beständigt
att hans förböner hos sin far skulle kunna
åstadkomma eu försoning. Men då han dog,
brast detta hopp Hon var mycket
olycklig i sitt giftermål, ty det som börjas i
bedrägeri och tanklöshet kan aldrig sluta väl.
Nu när hou nödgats uppgifva tanken på en
försoning med sin bror, beslöt hon att
komma till de gamla hemtrakterna för att visa
dem åt, sin dotter. Sedan ämnade hon sälja
Gamla gården och för alltid lemna denna
del af landet.
Farfar fick händelsevis höra, att Gamla
gården skulle säljas, och lät oss derför
komma hit då han ungefar kunde antaga att
köpet var afslutadt. Men ban ville
fortfarande hafva ingenting att göra med sina
fordna grannar, i synnerhet ej med prestens,
ty de hade alltid fält förböner för Queenie.
Han visste att. Gamla gården allt sedan Johns
död sedan en lång, lång tid tillbaka var
öde, och Queenies namn hade ban ju
utplånat såväl ur sitt minne som ur hvarje bok
der det fans skrifvet. Ja, ban tålde icke
ens att höra det hos sin lilla sondotter, som
blifvit uppkallad efter heune. Han skulle
icke heller hafva antagit mr Truro till sin
sekreterare, emedan hans moder var en
syster till Konrad och Jolin Mowbray, om
icke Charles’ frimodiga vänliga väsen
intagit honom så starkt. Regina och Charles
hade genast fäst eu förhoppning vid vår
vistelse på Rosenknoppen, och då mr Truro
hörde om våra besök i gamla gården,
omtalade han dem för Regina. Hon brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
