Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 12 ILLUSTRERAS BARNTIDNING.
107
hvarje dag göra ett besök der, för att
hjelpa städerskan, en dränghustru från
prestgården, att vattna blommorna och hålla
rummen i ordning. Ty mrs Mowbray nändes ej
hell och hållet öfvergifva det gamla huset,
der hon tillbragt så inånga g ada stunder at’
sin ungdom, så länge det ännu var hennes.
Och sålunda kom det sig att tre par små
händer, utan att veta det, öppnade den
länge tillslutna dörren mellan tvenne
hjertan.
Allt detta har jag efteråt fått höra af
Regina. När vi vaknade morgonen efter den
underbara qvällen i Gamla gården, skulle
allt ha förefallit oss som en dröm om ej
mrs Muut inkommit och bedt oss skynda
med påklädningen. Miss Regina hade
redan hunnit komma efter oss med
ponyvagnen från prestgården. Den goda gamla mrs
Hunt ömsom gret och skrattade,
omfamnade oss och kallade dagen en välsignad dag.
Hon och Dadda framtogo våra bästa kläder
och manade oss oupphörligt till skyndsam
het. När vi voro färdiga och gingo ut i
matsalen, kom Regina emot, oss, kvste oss
och förde oss i en fönstersmyg. Der
berättade hon oss med låg röst, ofta afbruten
af tårar, Gamla gårdens historia.
— Mamma och onkel Ansdell ville att ni
skulle få veta det, Gussie och Tib. Och nu
skola vi vara tacksamma och glada öfver
att allting åter blifvit bra. Nu behöfva vi
ej mer skiljas. Rosenknoppen och Gamla
gården skola åter blifva ett. Ni ha fått en
moderlig vän och en syster och jag har fått
tre små kära syskon.
Nil inträdde Gerald, klädd i sina bästa
kläder.
— I"’å vi tala 0111 det för honoin? —
frågade Tib, hvars ögon ännu voro fuktiga af
rörelse.
— Gerna, så mycket du tror att ban
förstår deraf.
Men Gerald var alls icke angelägen att
höra något.
— Skola vi ej snart äta frukost? —
frågade ban. — Dadda sade mig att jag fått
en ny tant och att vår prinsessa är min
kusin. Mera bryr jag mig ej om att veta, jag
är ju bara sju år.
Regina skrattade och lemnade oss
ensamma medan vi åto frukost, hvarefter vi
skulle åtfölja henne till prestgården. När
vi trädde ut på verandan, stod farfar och
samtalade med Regina. Vi erforo strax
samma beklämmande känsla som alltid förr
då vi blefvo honom varse, men när ban
hörde våra röster kom han med några hastiga
steg emot oss och mötte oss nere vid
trappuppgången, Det enda han sade var: —
mina barn, mina kära barn! Ila ni sofvit
godt? — men han kystc oss med en
innerlighet, som han aldrig förr visat. Och detta
var sista gången vi känt oss skygga och
rädda för honom.
— Del är ledsamt, onkel Gerald, att du
ej kan komma med oss, — sade Regina.
— Tack, mitt barn, men jag har ej tid.
Du vet att jag har brådskande göromål.
Det var samma ömhet i hans blick som
i den han fäst på oss, när ban lade sin arm
kring henne och såg henne i ögonen.
— Men Charlie kommer i afton, och ban
kan väl hjelpa dig?
— .la, det kan han, — svarade farfar
leende. — Välkomna tillbaka!
Vi tillbragte några stilla, men IjuHiga
timmar i prestgården hos tant Queenie och
Regina. I början voro vi mycket blyga för
tant, men lion vann oss småningonm genom
sitt milda hjertliga sätt. Så snart hon
nämnde farfars namn, blefvo hennes ögon
fuktiga. Ännu innan vi lemnade
prestgården, kom kusin Charlie. Tant Queenie hade
genom ett telegram tidigt på morgonen
underrättat honom om den lyckliga händelsen,
och han kunde icke vänta till aftontåget af
idel glädje och otålighet. Vi måste åter
berätta alltsammans från början, både om det
utstrukna namnet, den gamla dörren,
nyckeln, palatset och prinsessan och alla våra
funderingar. Tant Queenie fälde tårar, men
slöt oss alla i sin famn och sade: — Gud
vare lof för att vi blifvit återförenade.
Vi foro alla tillsammans tillbaka till
Rosenknoppen. Kusin Charlie körde för
Regina och oss tre i ponyvagneu och jag har
aldrig sett. ett mera strålande ansigte än
lians denna afton. På Rosenknoppen
mottog oss farfar sjelf i verandan och förde oss
i det japanesiska kabinettet, som en gång
varit tant Queenies älsklingsrum, inen som
ban knapt beträdt, sedan hon lemnat hans
hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
