Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
NYA TROLLSLÄNDAN.
N:o 11 !
Solen sken in genom de öppna fönstren
och de skönaste vällukter fylde rummet,
bet var ett gladt sällskap försaniladt kring
thébordet., som var prydt med en mängd
gammalt silfver och porslin vid hvilkas
välbekanta åsyn tant Queenie fälde tårar. Mrs
Munt sken af förnöjelse när tant igenkände
tlera af småbröden ocb kakorna, hvilkas
till-redelsesätt var mrs Munts hemlighet.
Charlie Trnro och Regina voro så muntra och
glada, att de oupphörligt narrade till och
med farfar att le.
Efter théet tog tant Queenie farfars arm
och vi gingo alla ut i trädgården. Och
innan farfar märkte det, befann lian sig vid
dörren till Gamla gården. Ilan stannade,
men tant Queenie såg bedjande på honom
och då tryckte han hennes arm fastare till
sig och steg öfver tröskeln.
1 den stilla, ljumma aftonen gingo vi
genom det gamla huset. Det. var ett. vackert,
ståtligt gammalt hus. Så underligt det var,
att genom dubbeldörren inträda i förmaket
och se vår gamla prinsessa småle ned
mot oss i vår lycka, alldeles som hon gjort
det i vår sorg och oro!
Stackars gamla, evigt unga prinsessa! Vi
skola alltid älska dig, men icke på långt när
så mycket som vi älska vår kära nya,
lefvande prinsessa, som har medfört nv glädje
i vårt lif. Sedan denna dag ha vi
aldrig varit skilda från henne. Farfar och
tant Queenie kunna ej lefva utan hvarandra,
och vi kunna ej lefva utan Regina. Och
Charlie Truro säger, att ban ej kan lefva
utan oss allesammans. Farfar säger, att ban
håller på att bli gammal, ocb det är
kanske sant. Men vi märka det icke, ty vi
älska honom så innerligt och hans ålderdom
förflyter så lugnt och gladt i skötet af vårt
lyckliga hemlif.
(S 1 u t.)
En bjudning i skogen.
Af Draiia Verna.
var stor bjudning. Sådana äro i
allmänhet mycket tråkiga, då man
tänker sig dem i qvafva, heta,
menniskouppfyl-da rum; men den bjudning vi voro med om,
var i den gröna skogen, med den blå
himmelen till tak, de vackra träden till väggar
och den rena. svala luften spelande fritt
omkring
Det var titulärrådet Sidensvans — en för
sitt granna namn uppburen familj inom
fågelverlden — som höll kalaset.
Anledningen dertill visste man icke så noga, men
man trodde, att det var en
.skyldighetsbjudning för alla dem, till hvilka titulärrådets
varit inviterade under årets lopp. Såsom
det brukas i den „tina verlden" hade
bjudningen redan en vecka förut gått omkring,
på det damerna måtte hinna få sina
toilet-ter i ordning och herrarne icke lofva bort
sig till något jagtparti eller någon klubb.
Småstadsmødet att genom vänner och väns
vänner gifva hvarandra en så kallad ,skutl^
hade till ocb med bär blifvit ett föråldradt
bruk, som man hade roligt åt. Genom en
vaktmästare skulle bjudningen gå. Helst
borde det vara en från hofrätten, men en
från tullen kunde äfven gå an.
Efter mycket funderande blef vaktmästar
Skata hedrad med detta förtroendeuppdrag.
Visst blef det litet satt i fråga om han skulle
skratta bort bela bjudningen, ty ban var
från en munter familj. Men då det endast
är fruntimren, som hafva skratt och pladder
på sin räkning, och madam Skata eller „fru",
som hon benämdes af de under henne
stående, icke skulle vara sin käre hälft
följaktig, hade man intet att frukta, utan lofvade
sig det bästa af detta val, i synnerhet som
vaktmästar Skata nog förstod att skicka sig,
alltid var putsad och glänsande och hade en
oklanderligt hvit bringa eller chemisett, som
det låter finare att säga.
Mera förlitande sig på sitt minne iin på
sin förmåga att läsa skrifvet hade ban
mellan sina stjertpennor gömt den långa Iistau
öfver gästernas namn, stånd ocb värdighet
och så flugit åstad.
Och hvart hau kom, hade tian vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
