Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
NYA TROLLSLÄNDAN.
N:o 11 !
stjerna förgås och lemna oss qvar i det öde
mörkret, livad vore jorden utan sin sol,
och hvad vore menniskorna utan sin Gud?
Agdas sommarnöje.
11 Tpptei*kimdt sif henne sjelf.)
Amanda Kerfntedt.
cnf*sf
*!lfHV:l(’ (’et !~ir ^^kigt innan man skall
Hytta ut. till landet. Då stå koffer
tar och kappsäckar i rummen i etl par tre
dagar och ma||lma har så mycket att göra
och ser så trött ut. Ilon svarar intet på
hvad jag frågar auuatün: Jag vet inte det",
och så stirrar hon med ,ögonen utjilluften
som om hon såg någonting helt annat
framför sig. När jag koin och frågade:
flamma, tror du att fiskarne iigga i små sängar
ocii sofva ]>å hafsbottnenså svarade hon
bara: „Fyra par spetslakan", för hon stod
framför linneskåpet; men jr.g kan inte tro
att fiskarne ha lakan om de också ha
sängar — för det tror jag.
Jag har också så mycket att packa sjelf,
fast jag inte får taga med mig så mycket
som jag ville, men lilla dockvagnenjlen tar
jag då, hur skulle annars dockorna stå ut
under den långa ångbåtsresan? De få nog
ändå ligga skaffötters och härs och tvärs
under täcket, för de äro så många, .lag har fått
en cigarrlåda af pappa och i den har jag
bäddat alla de små. De kosta bara fem
öre stycket och jag tycker det, är så trefligt
för de stora att ha många barn, och så äro
de så söta. Mamma säger att det är en så
stor glädje att ha många barn, men det
tycker hon kanske för det att hon har bara
mig och stora bror. Jag är mycket ledsen
att lille bror inte lefver, för det är så
tråkigt att inte ha någon att leka med.
Vårt lilla landställe tänker jag på bela
vintern, men ack, så der ser ut, när vi först
kommat Då’växa hundflokor~och maskrosor
så höga att de nästan skymma de lurfviga
oklippta häckarne. Och otrefligt är det i
rummen. Vi få lof att elda i kakelugnarne
och värma sängkläderna, som legat
instängda bela vintern. Det första jag gör är att
släpa ut trädgårdsstolarne ur salongen och
ställa dem på verandan och i lindbersån.
Sedan är det att springa ned i den lilla
staden som ligger nedanför Klinten och säga
till Petter att komma och slå gräset, och
derefter springer jag till mjölkstället och
beställer mjölk för hela sommaren. Vi
kommo inte tidigt i säng den qvällen. Betty
sopade rummen, och jag dammade och det
fastän klockan var sju på aftonen. Och
hvad det var för ett bestyr innan vi fingo
någon matl Spiseln ville inte röka ut, så att
vi kunde få théet kokadt; vi fingo nöja oss
med kokta ägg, som vi haft med oss, och
Södertelje kringlor, som vi köpte på vägen.
Alla smörgåsarno som lågo i blceklådan åt
jag upp innan vi kommo fram, för jag var
så förfärligt hungrig af sjöresan.
Ändteligen låg jag ändå, men det blef snart ett
nytt bekymmer. Jag hade under vintern
växt ur min lilla säng. Nu var den både
för kort och för smal. Jag kunde inte
sträcka rigtigt ut benen och trångt var det
att vända sig. Jag var så ledsen att jag
nära på gret, och jag sade många gånger,
att jag tusen gånger hellre ville vara qvar
i staden. Mamma sade slutligen, att om
jag var så otålig, så skulle jag få vända om
och vara ensam hemma i de stora rummen;
men det tyckte jag skulle vara kusligt,
derför blef jag tyst, och så somnade jag.
Tänk, när jag vaknade stod solen högt
på himmelen; Betty hade varit uppe
klockan 5 och sotat spiseln, Petter hade slagit
gräset, och nu såg man alla de hvita
narcisserna sotn kantade rosengruppen, och de
blå och hvita syrenerna vajade så vackert
för blåsten. Mamma hade packat upp en
god del af våra kläder och i matsalen stod
kartebordet dukadt med gröna löf omkring.
Det hade Betty gjort; hon tycker mycket
om blommor, och så säger hon att man
skall fira Klinten första dagen man är dej-.
Nu fattades bara brödet. Det var att qvicka
sig med påklädningen, så att jag glömde
gnälla för att mamma gått upp tidigare än
jag. Men jag glömde det den gången, för jag
skulle hemta bröd om morgnarne och
posten om middagarne, och för det får jag
femtio öre för bela sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
