Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT? 16. ^ Lördagen den 20 Augusti. ^ 1887.
Genom ett haf af eld.
litt äfventyr på de amerikanska prärierna.
(Ur ,.Sveriges Ungdom".)
farmt som vanligt ocb ännu varmare!
Jag undrar just, när vi skola få regn’?"
„Åh, håll mun, Dick! Hur kan du ge dig
till och önska, att det skall regna nu, då vi
stå i begrepp att göra en utflygt?"
„Det tjenar för resten ingenting till att
önska regn", inföll den tredje deltagaren i
utflygten och skrattade, „ge er ni bara af,
regnet kommer nog, när det vill!"
Talarne voro tre unge engelsmän, stadde
på en jagtcxpedition på prärierna i den
fjerran vestern. Deras resa hade redan varat
flere veckor, och deras plan för dagen var
att rida öfver prärien till en kulle med
egendomligt utseende, rättare sagdt en brant, der
det var en vacker utsigt, frukostera vid dess
fot och sedan, såvida icke något särskildt
lockande kom i deras väg, åter rida hem,
innan dagen blef allt för varm, till sitt
blockhus, framför hvilket de nu stodo jemte
sina sadlade hästar.
I detta ögonblick kom deras vägvisare
fram bakom blockhuset, ledande sin häst
vid betslet. Han hade ett mycket
egendomligt utseende. Af hans skarpa, örnlika drag
och af kopparfärgen på hans sparsamt
beklädda kropp framgick, att han var en
indian, under det hans namn Mahtoehuga (Lilla
Björnen) syntes allt anuat än passande för
en mau af öfver sex fots längd och så
mager och senig, att han snarare liknade en
prärievarg än en björn.
Den enda tofsen af det grofva hår, som
stod ut från den gamla krigarens kala hjessa,
var hvit som nyfallen snö, men gammal som
han var, röjde dock hans skarpa, klara öga
och den panterlika smidigheten i hans
rörelser, att han han hade god utsigt att
öfver-lefva mångeu yngre inan än ban.
Han sade icke ett ord, utan pekade
endast söderut, och hoppande upp i sadeln red
han bort, genast följd af de tre
engelsmännen, under det eu kraftig gestalt med hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
