Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20
ILLüSTRERAii BARNTIDNING.
127
— En sådan uppmärksamhet behöfver
litet öfning, — tröstade moster Sara. —
Godt hjerta ba ni nog, det som fattas, är
en vaken blick för andras mödor, men den
kommer nog också med tiden. Det är så
ofta vi -ilja hjelpa, men icke kunna, låt oss
derför göra det, närhelst det står i vår
makt.
Nu är här så putsadt och fint, att sjelfve
kejsaren kunde komma, och i morgon blir
en glad dag!
— Jag bjuder upp moster Sara till första
valsen, — skrek Klas uppsluppet, medan
Svante blygsamt förbehöll sig polonäsen.
— V oj, voj, livad det blir rrrysligt roligt!
- sade Augusta och slog sig ned med brak
på ett af Svantes metspön. - Svante har
lofvat spela uigarmaja, och det skall bjudas
bakelser och vatten .... nej, och saft och
vatten . . . och vi få alla sofva i
syskou-säug, jag och Rosina och Milla och Cabella
. . . ascli, Camilla . . . och så få vi kanske,
Svante, få vi icke serenad?
— Tyst nu, pratmakerska, — sade
mamma i detsamma, - thébordet är dukadt.
Bref under vingen.
God dag K ha! (iod dus: Ingrid! Jla ui hört
hvilken förskräcklig händelse som har händt?
Jag vet knapt otn jag vägar tala om den. Jo
ser ni: en pappa tor ut tör att roa sig med sina
båda gossar. Så skulle de taga in öiver natten
på en holme hos ett fiskarfolk. Men dessa hade
så knapt om rum, att de ej kunde herbergera de
resande. Det. var redan sent och pappa med sina
gossar kunde ej tara vidare den dagen. I sin
nöd kom då fiskarfar ihåg att han hade en
svinstia, som var splitterny och alldeles ren. Der
ville han nu plasera sina gäster. Kan ni tänka
er något så förfärligt! lian hemtade dit, litet halm
och för rosten skulle herrskapet sjelfva få sörja.
De voro alls icke missnöjda med sitt
natt.herbe.r-ge ocli kröpo helt. beskedligt in genom den
låg:-dörren. Do bäddade åt sig så godt do kunde och
lade sig sedan utmattade ued att sofva. Dörren
lemnade de på glänt, för att oj få tör varmt.
När de väl somnat, kom nfigon helt sakta
trippande på tå till dörren. Det var fiskarmors lilla
hvita „Pulla". Hon tittade först litet i dörren och
så steg hon in med detsamma, helt tornöjd öfver
att ha kommit i så förnämt sällskap.
Men de’ va’ int’ nog med de’. Nej kan ni
tänka er! När Pullan fick syn på pappas hatt.
tyckte hon den riktigt var som gjord åt henne.
Mycket glad hoppade lion uti och sof der ända
till morgonen. Men nu skall ni fä höra: nu
kommer det alka värsta. Ja kan ni tänka er! De’
va! int’ nog med att Pullan kom in, och att hon
satte sig i hatten, utan när hon tyckte att det
var tids nog för sjnsofvareiia att stiga upp, llög
hon och satte sig på pappas knä. Der började hon
sedan kackla och liaxa. till dess pappa ocli
gossarna vaknade.
Men inte va’ de’ nog med att Pullan ntan lof,
föret smugit sig in i svinstian, sedan satt sig i
pappas hatt och så till sist väckt upp alla tre
gästerna med sin tidiga morgonserenad, ntan så
hade hon.–-Jag vet knappast om inan kan
tala om det. Jo kan ni tänka er!! När pojkarna,
förargade öfver att så tidigt hofva blifvit väckta
rusade upp tor att jaga den närgångna hönan på
dörren, sågo de i pappas mössa någonting hvitt.
De’ va’ un inte nog me’ Pullans alla fordna
dumheter. Hon hade väl gjort mer än så. llon hade
värpt ett litet nätt ägg i pappas splitternya
res-mössa.
Det här ä’ nu den sista nyheten ja’ hört- i byn,
och Loppas ingen förr hunnit- berätta den. Kajsa
mor brukar jn alltid vara den qvickaste pà
benen, då det gäller att springa med
sqvallerhisto-rier. Adjö Inkil Adjö Éssa! Jag tänker väl ni
titten in, när ni här näst titten ut till
Kajsa mor
Irene L - blad i Wasa. Dn skall tå veta
någonting roligt som verkligen händt. Tant Dora
berättade åt Henning en alton att hon sett två
små jagthundar. mycket glupska, hvilka åto allt
ätbart do Kommo åt, En gång gick deras
matmor genom eu dörr, utan att märka att
humlarne följde tätt efter henne: hon stängde dörren,
men hvilket tjut! den ene hundens svans hade
blifvit, emellau och gått nästan af. En stund
tjöt han litet, sedan bet hnn at den hängande
svansändan och åt upp den!
Vi firade nyligen Riis’ födelsedag; ban var sä
bestyr^am. När kaffet kokade, stod han bela
tiden i köket och såg efter att det skulle bli riktigt
godt. Då det var tärdigt. bars det ut på trappan,
der alla voro iörsandade. Han ville sjelf hälla i
kopparne. men mamma tyckte ban skulle grumla
det goda kaffet, — vips sprang han in ocli bad
att tå ttsileu, så skulle man åtminstone fa klart
kaffe, sade han, Snopen stod han, då alla
skrattade åt hans påfvnd.
Först väntade jag länge på bref från dig, sedan
trodde jag dn nnder ferierna skulle komma hit,
luen töga blir det något al’ den resan, då tante
Boja kommer .lit så sent. Du hinner ej lölja med
henne, tv skolan börjar snart åter. Skrif
derför-tnnan titi
AUa.
— Sommarvarma helsningar till —d—, Karl,
Ärna. Ave och Mary på J—lund, Ruth på Arimaa
och vännerna på Urho. God tur på krätttarderna,
ntan några extra besök hos det tillbakagående
slägtet, önskas alla af tant
Dora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
