Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
NYA TK0LL8LÄNPAN.
N:o 18
dörren, hvarpå han drog fraui Dick ur
påsen. Så snart denne kunde se sig omkring,
upptäckte han fyra andra fångar, små
stackare liksom han sjelf, hvilka stektes framför
en stor eld, troligen till jättens qvällsvard.
Dick trodde nu att lians sista stund var
kommen. Jätten dödade honom dock ej
denna gång, men kramade honom så hårdt
i sin hand, att han var nära att bli ihjäl
-klämd. Slutligen kastades Dick i ett mörkt
fyrkantigt fängelse, omgifvet af ett
jernsta-kett, så tätt att ban ej kunde komma ut
derigenom. Ett stycke hårdt bröd, nästan
lika stort som Dick sjelf, samt. en stor och
djup tunna fyld med vatten fördes in i hans
fängelse. Få detta bedröfliga ställe skulle
han nu lefva och dö! Huru olycklig
kände ban sig ej vid tanken på sitt eget
prydliga beqväma hem, på sin smakliga
qvällsvard och på den sorg hans kära
föräldrar skulle känna öfver förlusten af sitt
barn. I sin ängslan och fruktan slog han
hufvudet mot skranket ocli försökte komma
ut; incn ack! jernstaketet var för starkt att
kunna brytas ocli för tätt att låta Dick
tränga sig igenom. Efter en natts
ansträngningar låg stackars Dick Hämtande och
nästan död på golfvet i sitt fängelse.
Följande morgon kom jätten och tittade
in genom skranket. Han såg att Dick låg
flämtande på golfvet och att han ej rört
vid hvarken mat eller dryck. Han lyftade
då npp honom från hufvudet, tvingade
honom att öppna munnen och började, med
tillhjelp af en lång sticka, stoppa stora
bitar af brödet ner i Dicks hals. Så
doppade han Dicks hufvud ned i vattnet och höll
det der, för att få honom att dricka. Dick
stackare råkade i stor ångest och var nära
att drunkna, men jätten tyckte att ban
varit mycket snäll mot Dick och att ban i
sanning var en mycket snäll jätte, soin gaf
honom så mycket att äta ock dricka.
Ännu en dag fick Dick tillbringa ensam i
mörkret och det var en sorglig dag för
honom. Han tänkte ständigt pä sitt eget
trefliga hein, sin goda fader och moder, sina
glada, lyckliga lekkamrater, solskenet,
träden, blommorna och de många rara saker
ban brukade få att. äta. Då jemrade han
sig högt och försökte tränga sig genom
jern-gallret, så att han sårade och stötte sitt
i arma hufvud, och alla hans lemmar blefvo
ömma och sjuka. Äfven denna dag
besöktes Dick af jätten, som åter tvingade i honom
af den grofva födan och höll hans hufvud i
vattnet, tills den arme stackarn nästan
mi-stade andan. Jätten tyckte att han var
god, men Dick var nära att .bli dödad af
denna godhet. När han nu varit så utmärkt
snäll, trodde ban att Dick, till tack för lians
godhet, skulle sjunga för honom, såsom ban
brukade göra derhemma. — Sjung nu, hör
du, sjung, — ropade jätten, men Dick var
alltför bedröfvad för att kunna sjunga. Ett
fängelse är ej rätta stället att sjunga glada
visor.
Nil blef jätten riktigt ond. Han stack in
banden genom fängelsedörren för att. gripa
Dick och tvinga honom alt sjunga. Huru
han ämnade bära sig åt för att förmå
honom dertill vet jag ej, men Dick blef
mycket förskräckt och då ban kände sig fången
i jättens hand, gaf han till ett högt skrik,
och gjorde en ytterlig ansträngning för att
slita sig lös och rädda sitt lif. Men jätten
fasthöll honom så stadigt, och hårdt., att
lille Dick under striden blef ihjälklämd i
hans näfve.
Det är sorgligt att tänka, det en så
lycklig liten varelse som Dick skulle få ett så
olyckligt slut. Helt visst skulle ingen af oss
någonsin vilja skada deu stackars lille Dick
eller någon af hans bröder eller systrar, och
dock var Dick en liten sångfogel och jätten
var en grym liten gosse.
Krydda till lexorna.
— En lefvande fink från 17:de
århundradet. En märkvärdig fiskfångst gjordes deu
30 januari af bröderna Dannhaus i Berlin.
Vid fiske i Spree, nära Kurfurstenbrücke,
drogo de upp en väldig karp, i hvars
neder-käk var fäst en ring’ med knapt läsbar
inskription. Af den samma framgår, att denna
kar]i ut,släptes i vattnet vid llaselhorst år
1618 och att fisken sålunda hade eu ålder
af mer än 268 år. Denna jättekarp vägde
öfver 42 skålpund, var 34 tura lång och höll
i omkrets 26 tum. Ringen öfverlemnades åt
Märkiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
