Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’■^MtJl.
$fo 19, ^ Lördagen den 1 Oktober. 1887.
Köksan
(Yrkesvisa 18.)
Af Z. T.
f uge» vet livad en koksa sliter!
Dagen om står hon vid sin häll,
Smakar rätterna, fräser, biter,
Bränner tassen på heta spjäll
Men när herskapet gått tiil kojs,
Se, då börjar det rätta nojs:
Då ha bullarne jäst så feta,
Då skall köksan i ugneu peta.
Förr så nöjde sig herrn med gröten,
Och „man tager", sad’ Kajsa Varg*);
Nu, om Hagdahl*) ej går i blöten,
Kan det hända, att frun blir arg.
Nu studeras här M. Langlet*);
*) Kajsa Varg har skrifvit den äldsta
kokboken. Doktor Hagdahl och Mathilda Langlet ha
skrifvit de nyaste och modernaste.
Man skall koka sin frikassé
Till och med på en gammal toffel,
Och af svamp skall man grädda voffel.
Ilur jag stafvar igenom pränten.
Är der stundom för litet smör.
Soppan duger ej åt studenten,
Biffen är inte riktigt mör.
Kräket var bara skinn och ben,
Det vill man jag skall bulta seu!
Lade jag inte lök i spadet?
Hvem kan nosa hur folk vill ha det?
Så blir främmande. — „Mina, Mina,
Åtta herrar till klockan tre!
Middagen skall bli af de fina".
— Snart är klockan ju två. Låt se!
Vi ha strömming, potatesmos,
Russinsoppa . . . „Hur kan det tros?
Stek och efterrätt skall det vara!"
— Ja, hvar fås nu de saker rara?
Hvad i verlden skall liop jag klotta;
Inte kan jag ju steka Frans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
