Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20
illüstreraii barntidning.
159
Prenumeranternes s i da.
Min lille Hans.
Det var en varm sommarmorgon. Myggorna
dansade och de små fåglarne uppstämde sina
jublande sånger, fi är och der sväfvade öfver den
blå himlen lätta, hvita molnskyar. Den Ijnmma
sommarvinden vidrörde smekande trädens grenar
ocli föl-satte dem uti sakta gunguing. I gräset
glittrade daggdropparne likt millioner diamanter.
Jag satt liögt uppe i en hög björk belt nära vårt
sommarboÄtälle och läste. Olta afbröt jag dock
min läsning, ty jag kunde ej afbålla mig från att
betrakta naturen. Utefter elfveii, som nöt i
närheten, såg jag den ona tjärbåteu efter dou andra
komma ned dansande. På afstånd hördes de
välbekanta tonerna af ett vallhorn. Alla der hemma
sofvo ännu, ty det var tidigt på morgonen. Jag
klef ned ifrin björken och gick in
När jag kom i min kammare slog min lilla
grön-siska som bäst sina driller. De voro så sorgsna, sä
veinodsfulla, och jag förundrade mig ötver att den
lille sångaren, min Hans, var så allvarlig, då allt
omkring benoni var idel glädjo och solsken, f
detsamma Hög en liten fågel förbi fönstret, der min
lilla älsklings bur hängde, och i förbifarten slog lian
en drill, full af fröjd. lians blickndo sorgset
efter honom, sodan lyfte han sina små, glänsande
ögon mot himmelen, hvarifrån de lätta
vindfläk-tarue nu bortsopat alla molntappar. Jag förstod
honom. Han längtade efter frihet. En svår strid
försiggick inom mig. Skulle jag gifva Hans
friheten och lur alltid säga honom farväl? Ja, jag
kände att det var min pligt, och dock, bur svårt
var det ej att skiljas från min lille, kiire vän. Jag
betraktade honom åter. Han såg så bedjande på
mig och hans lifliga, små ögon uttryckte den
längtan efter frihet han kände. Utan ntt mera
betänka mig tog jag baren och sprang med deu ut
i trädgården. Med darrande händer öppnade jag
dürrou till densamma. Hans skyndade till
öppningen och kort derpå flög ban bort och satte
sig "i en lummig björk. Nu uppstämde ban
sånger fidla af fröjd, helt olika dem jag lör en stund
sodan hörde. Därefter svingade han sig emot
den blå himlen och försvann snart för min åsyn.
Mon mina ögon voro fulla af tårar och jag såg
honom aldrig mer.
Agne3.
Bref under vingen.
E. D. Mycken tack för det sända, som skall
införas längre fram.
JAbe Agnes. Ii-Ii danker dich für dein brif.
Mein ferlorenes Miana ist vider återgefunden zu
mein eroser gläde. Sie hatte sicli ferglemt in
ein stnliren bakereikeller, vo es filen Kotten fandts
zu essen. Aber min esst sie vider gern sehorpen
unt Bredden. Das icli nocb deutsch sprär.ken unt
skreilieii, sest du fon disen brif. Dass ist ein
ser skönes sproch.
Mit vänsrhaft dein libe
Serafine.
IttUh . . .. Alto. tlanes. Maiju. Tack tör ora
kä^ka försök att. skaffa Sländan vänner. Måtte
mänga löljn den lilla kärntruppens trogna
exempel!
Doris orh lonis. Tack för brefvet i förra n:r.
Sländan blir så glad öfver alla bref bon får.
Skrif snart igen!
U:borg den 1 Okt, 1887.
Kära Slända!
Nu är ja redan den vackra ljusa sommaren förbi,
och do små sångfåglarna hafva tagit farväl ocli
flyktat bort från vårt kära Finland. Redan äro
nätterna mörka och kalla, träden fälla sina blad
och blommorna vissna: men hvad gör det —
minnena från sommaren komma så mycket klarare
för vår inre syn, då vi, tillsamman mod kära
syskon eller vänner, sitta vid en sprakande brasa
ocli i tankarna genomgå vår sista sommar. Huru
kort sommaren än är här uppe i höga norden,
hafva vi ju derunder halt mången treflig stund,
som vi med glädje ihågkomma. Snart är äfven
hösten förbi och den Kära vintern gör sitt
inträde. Nog är det bra vackert att vandra ute om
vinteraftnarna, då stjernorna tindra på himlen ocli
likt tusende ögon väldigt blicka ned på oss, och
när måneu sprider sitt matta sken öfver den
snöhöljda jorden. Men du, lilla Slända, skall visst
frysa då: om dn gör det, så kom till oss, och vi
skola bjuda dig på ön präktig brasa, och i
gengäld berättar du för oss dina glada historier.
•Ja, Slända, nog är sommarn bra
Men vintern, hej farallalla,
Jag ändå fycki.r bättre om.
O, kära vinter — skynda! Kom!
Agnes.
Elsa i Sordavala. Ditt bref gjorde Sländan så
glad. Skrif snart igen. Nog vore det. bra att få
veta namnen på de nya preunmeranterne.
Signe L—m i Petersburg, nurrah för 11:0 •! i
Sländgalleriet! Tack för din vänskap och dina
ansträngningar. Dina helsningar skola iuföras
nästa gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
