Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 21
ILLUSTBEKAD B Alt NT I DN ING.
165
familjetecken, en påminnelse att han nu helt
och hållet tillhörde sin kiira sqvadron.
Äfven nu stodo soldaterne uppstälda till parad
och kaptenen höll ett kort tal, lyckönskande
alla som varit och som ännu voro qvar i
sqvadrönen till att ha haft del i en god
gerning.
Ur Tant Dikas dagbok.
^jpj-ökcn Konkordia Sidenswahn, i
hvar-dagslag kallad tant Dika, är som
barnen veta en rask gammal fröken. Hon
beslöt sig för icke längesedan att göra en tur
ut i vida verlden, i akt ocb mening att
studera inackorderingsväsendet, ty nu för tiden
måste ju alla menniskor resa utomlands,
vare sig det gäller att lära sig kerna smör
eller tala franska. Tant Dika, som icke
reste med stipendium, packade alltså sin
koffert och begaf sig på viig, limmande
Mabelle och inackorderingarna i tant Deas
ömma vård. Mycket är att se och höra
under resor uti främmande länder. Det,
erfor tant Dika, som ibland tyckte sig behöfva
dubbla par glasögon för att se allting
sevärdt. Hon beslöt, att då ocb då skicka
till Sländan utdrag ur sin dagbok om det
som rörde barnen i de länder der hou
reste, eller sådant som annars kunde roa
barnen i Finland att höra. Sländan har i
dag mottagit hennes första bref ocb skyndar
att låta sina vänner läsa det.
Hull, i England, 8 Oktober 1887. Vid
samma gata der jag bor, fins en familj med
många bai n, och jag blef inbjuden att dricka
thé bos dem en qväll. Vi kommo kl. (i ocb
blefvo genast införda i en vacker matsal
(på engelska diningroom) hvars ena vägg
upptogs af ett lågt, skulpteradt bokskåp
med böcker i dyrbara band. Husfadern ocb
busmodern intogo sina platser vid hvardera
ändan af det långa bordet och gästerna
in-bjödos att sitta ned. Lille Tom, en gosse
om 9 år, i ljusrandig sjömansskjorta ocb
sammetsbyxor, låg på knä framför ett, skåp
och gräfde ifrigt bland sina leksaker, utan
att låtsa höra faderns uppmaning att komma
till bords. Det behöfdes en allvarlig blick
ocb tillrättavisning, innan Tom slängde
papphästen ifrån sig och kom fram. Han var en
duktig, treflig gosse med glada ögon, ehuru
för tillfället litet butter. Bordsbönen lästes
ocb måltiden begynte. De. äldsta flickorna,
Lena (läs Lina) 12 år och Olive 10 år, voro
äfven närvarande, båda i blå
musslinskläd-ningar med breda skärp och broderade
kragar, svarta strumpor ocb skor. De sutto
tysta under samtalet mellan (le äldre, men
förbi blombuketterna på bordet kunde jag se
dem göra muntra miner åt hvarandra ocb
stirra på mig bakom sina tliékoppar. Helt
visst undrade de i stillhet på hvilket ställe
af kartan Finland låg. Vi fingo dufpastcj,
thé och smörgåsar, syltade päron ocb tårta.
När jag såg barnens små sirliga portioner,
tänkte jag på potatisfatcn och mjfilkåmarne
i Sidenswahiiska bolaget. Jag tror icke jag
bryr mig om att införa dufpastej på
bolagets matordning. Masse och Fritz Aniatus
skulle icke ha åtnöjt sig med en tre tum
lång bit pastej och thé. Men deremot tror
jag att Fritz Amatus lätt hade kunnat bära
ut Tom som ett paket under armen Efter
théet blefvo barnen muntrare. Vi sutto neil
i det trefliga förmaket, der eld brann i
kaminen, ocli framtogo våra arbeten. Fadern
märkte nu att Tom bilde en stor kula i
pannan ocb åtskilliga skråmor på kinderna.
Gossen berättade stolt, att hau klättrat
upp i päronträdets högsta topp, „den allra
högsta, pappa", och att en gren brustit så
att ban nedföll hufvudstupa Men han hade
ej gråtit mer än helt, belt litet. Det der
var likt Flit/ Aniatus, — tänkte jag. —
Modern berättade nu utförligt, bela
förloppet, hvarvid kom i dagen att fallet, varit
lifsfarligt. Fadern drog gossen ned i sitt
knä, omfamnade och kyste honom och gaf
honom de ömmaste smeknamn, i det ban
tackade Gud, soln bevarat lians lille son.
De engelska fäderne nödgas ofta vara bela
dagen aflägsnade från sina hem och fä blott
se sina barn vid frukosten och
aftonmåltiden. Så var äfven fallet här, och tanken
att vid sin återkomst ha kunnat finna sin
gosse stel och littös, tycktes djupt gripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
