Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20
illüstreraii barntidning.
167
personer, men i hednaländerna en på en million
ocli mera. Han uppmanade barnon till
tacksamhet ooh uppmärksamhet vid undervisningen i allt
det goda de fingo lära och till medlidsamhet ocli
hön för ae stackars hednaharnen, som ingenting
fingo lära. liullret fortfor under liela föredraget
och klockan ringde flera gånger. Till och mod
under slutpsalmen sprungo och stampade
gossarne i trappor och ingångar. När allt var slut,
tilltalades barnen ånyo af samme herre som
öppnat mötet. Han sade, att han var glad att ha
halt så många gossar och liickor omkring sig i
qväll, men att han varit än gladare, om de bättre
hållit sitt löfte. Till slut had han dem förena sig
om en tacksägelse till missionären, som låtit dem
höra så mycket godt och lärorikt i afton. En
dånande säliva af handklappningar följde. Sedan
tändes gasen och barnen strömmade ut. Mina
små vänner närmast mig hade suttit tysta och
uppmärksamma, Olive med händerna korslagda
och de stora ögonen tankfullt fästade på bilderna.
David och Sam. två små allvarsamma gossar,
af-drogo mycket ordentligt sina handskar och
begynta med vigtig min leta i portemonnän efter
en penning att sätta i sparbössan vid dörren.
Sedan begåfvo också vi oss bort.
— Hvad tyckte ni om mötet? — frågade mig
en af mina engelska värmer kort derpå. — Gan-
ska bra, — sade jag, — men barnen bullrade
förfärligt. — Åh, det göra barn alltid på möten, —
sade hon leende. — Men ing tänkte: — nej, icke
ens Fritz A ma tus eller Mosse hade väsnat på
detta sätt, om de varit bjudna till ett möte,
tillstäldt blott för deras undervisning och nytta. Ett
dylikt uppförande iir bevis på stor sjelfviskhet,
och jag skulle aldrig vilja se mina finska barn
uppföra sig så.
Sländans nyheter.
— En nyhet hlort, men en glad, han
Sländan i dag berätta. Hon h ar fät t
lof att lef c a, tack nare hennes
vänners hjeltcmodiga bistånd. Inalles ha 70 nya
prenumeranter anmälts, och det underlättar
till en del hennes utkommande.
Prenumerationsanmälan kommer längre fram att
ingå i de stora tidningarna.
Bref under vingen.
Uleåborg dun 12 Oktober 1S87.
Kära Slända!
Nu få vi snart vinter här i Uleåborg. Pojkarne
halva redan pröfvat den is, som lagt sig vid
stränderna. Men det är oförsiktigt, och de, som
äro förståndiga, gå ej ut på nattgammal is. Huru
tycker vår lilla Slända om blåsten och kölden?
lin är lycklig du, som ej behöfver frukta for köld
och annat, sa längo du liar vänner som arbeta
tör dig. Och det har dn. Ja, lilla Slända, vi
skola arbeta för dig och du måste fortsätta att
roa och lära Finlands barn! Du måste fora åt
oss de kära sagonia från Björkudden! lngeu kan
bättre än du vara en medlare mellan Z. T. och
oss; ingen knn bättre än du lara oss det rätta
och sanna. Och jag vet, du skall lefva, tv än
slå hjertan af kärlek till dig, än ha Finlands
barn och ungdom kraft att kämpa for en sak,
som tör dem blifvit en hjertesak.
Lefve Sländan! Det önska säkert alla
Sländ-vänner med
Lajla*’.
*) Af förekommen anledning liar Laina önskat
1’å utbyta sitt namu mot Lajla.
KuUanterppu i Wasa. Du har väl tittat efter
bref i Sländan och kommit ihåg vårt
sommar-lofte. Här har du nu din „pikku-serkku", förlåt,
älskling att hon fördröjt sig. Tack för bilden!
Ett. roligt påhitt Du är en sådan surprismakare
att det är riktigt rörande. — Huru bar du dig
åt, då din fot vrickades? Inte må det väl ha skett
då ni lekte cirkus? Sådant händer ibland. Mins
du hur det gick lör P. i somras. „Det här är
blomman al all sport’, sade ban och rullade med
detsamma ur kanoten i vattnet. Det var ej värre
än att ban blef våt; mera komiskt än sorgligt.
Ditt bref om de drunknade var uppskakande.
Helsa Lotta och säg att hon var en
hedersgumma med hjeltemod, som vågade sitt lif för de
arma menniskorna. Utan henne hade väl alla
lyra omkommit.
S. och G. plågas som bäst med sina svenska
ämnon. Den förra uppgaf i går ott jemmerskri
i tamburen, då hon i stället for hatten fann i
paffaskon — en katt. Den lilla oskyldiga missen
blef väl ej mindre skrämd, men skjutsades genast
n«r till vaktmästaren. — Har du tätt flere
prenumeranter ät Sländan? Inte skola vi låta vår
vän skiljas från oss. — Jag fruktar mitt bref
blir för långt och säger derför adjö åt dig, min
sommarvän.
Pikkuserkku.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
