Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j-t’HBBEn,
XT’£ 22, Lördagen den 19 November. ^ 1887,
Beundran och umgänge.
(Bearbetning;)
I är vi se oss omkring i lifvet och
na-turen finna vi, hurusom alla varelser
och alla ting stå i ett visst beroende till
hvarandra. Det ena tinget kan ej vara
det andra förutan, och det ena djuret ej det
andra. Blomstren pä marken, träden i
skogen, bien i sin kupa ocli myrorna i sin
stack, fiskarne i hafvet ocli fåglarne i
luften, skogens vilda djur och de tama
husdjuren — de äro i hvarandras närhet ocli
söka hvarandras sällskap.
Och likaså är det med menniskan. Hon
kan undvara allt, utom menniskor. Hon kan
föra ett ensligt lif som eremiterne, men
hennes tankar ocli fantasi skola omedvetet
frammana minnet ocli bilden af menskliga
varelser ocli sysselsätta sig ined dem såsom vore
de personligt närvarande.
Det berättas om trädgrodan på Ceylon,
att hon lånar sin färg af de löf, bland hvilka
hon sätter sig. Äfven vi, menniskor, taga
ofrivilligt intryck af de förhållanden, i hvilka
vi lefva och af de personer, med hvilka vi
umgås. Dessa intryck stanna qvar och gifva
färg åt vårt. väsende, liksom lofven åt
grodan. Är det goda intryck, göra de oss
bättre och ädlare. Är det dåliga, blifva vi
lågsinnade och sjelfviska. Derför höra vi,
så vidt vi kunna, söka de bästa exempel och
tidigt lära oss älska och beundra verkligt
stora, oegennyttiga och kärleksfulla
menniskor. Denna beuudraii skall rena, helga
och stärka karakteren samt gifva oss höga
och ädla grundsatser och tankar.
Det fins menniskor, som gå likgiltigt
förbi det vackraste och bästa i naturen och
menniskolifvet och hvilka tyckas halva till
valspråk — beundra ingenting! Men de
förlora sjelfva mest derpå. Öfverallt, hvart
vi än rigta vår uppmärksamhet och vår
forskning, på jordens innandömen,
himlarymdens stjernor, djurens lif,
menniskoslägtets utveckling, — öfverallt finnes det något
att beundra, ty öfverallt röjer sig en out-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
