Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
NYA TrOllSLÄNDA!*.
N:o 20
„I)ot, måste vara en stygg gum ma, sora
näns skicka en sådan stackars liten
flickunge ensam ut i verlden på sjelfvaste
julaftonen, mumlade den unge herrn för sig
sjelf, men högt sade han: ,.Var fru Birger
snäll mot dig?
„Åhja", svarade Anni långsamt, „mcn
ledsamt hade jag, för der var ingen att leka
med, bara gamla Fido och den är så fet
att den inte orkar gå. Hvart reser farbror?"
„Till min kära gamla faster för att fira
julen". „Har farbror ingen mamma heller?"
Frågor och motfrågor, den unge herrn
smålog litet, då han svarade: „Nej lilla
Auni, i det fallet äro vi båda lika fattiga,
men i stället för din fru Birger, har jag
faster Marié Louise, den allra präktigaste
faster i verlden."
Anni nickade: „Berätta om henne", had
bon och den unge herrn berättade. lian
talade om en liten vänlig fru i stor hvit
mössa och med så klara blå ögon, som
bodde i det trefliga rödmålade linset med
hvita fönsterkarmar och musslinsgardiner.
Det stod midt inne i eu vacker granskog
och när man om vintern körde uppför
allén af unga furor, sken der ljus i alla
fönster och vinkade till välkomsthelsning.
Brasor sprakade i kakelugnarna och
kaffebordet stod dukadt med de präktigaste
bullar och kringlor, som gamla Maja bakat.
Gamla Maja var fasters trotjenarinna och så
god som guld, berättade herrn. Vidare
beskref ban också gårdshunden Kurre, kusken
Wille och vackra bruna Lady, som alltid
brukade åka upp fasters gäster från
stationen. — Det. var som en rolig saga tyckte
Anni, hon skulle blott så gerna velat sc
dem allesammans, faster Mario Louise, Maja
och Kurre med.
,,Skall farbror få en julgran också af sin
faster^" frågade bon. „Nej det trodde ban
inte, efter der inte funnos några barn att
leka med kring granen.
„Det iir skada det", menade Anni, hon
visste så precis hur ett julträd borde se
ut för att vara riktigt berligt, först ljus
sedan äplen — „och nötter" sade farbror
Jolin. Ja nötter också, nickade Anni och så
chokolad och karameller, röda, gröna och
hvita. Hon pratade sig trött med att
beskrifva sin julgran ocli bäst det var slöto
| sig do bruna ögonen till en liten blund.
Farbror John lyfte henne sakta upp på
soffan och tog bort bahytten. Sedan vinkade
J han konduktören till sig och fick höra att
den lilla Hickan skulle lemnas på nästa
station, der en fru eller herre säkert skulle
möta henne. Men när tåget stannade vid
stationen, så var der ingen som frågade
efter lilla Anni. Stationsinspektorn, som var
gammal bekant till den unge herrn, menade
att det troligen var något misstag om dag,
| kanske der i morgon skulle komma någon
och höra efter barnet.
Farbror Jolin såg på Anni, som ännu låg
och sof med hufvudet på hans axel. —
„Jag tar flickan mod mig till faster Marie
Louise", sade han, „gif miu adress om
någon frågar efter flickan, adjö". Tåget
hviss-lade, den unge herrn hann nätt och jemt
tillbaka i kupéen och så bar det. igen af,
vidare och vidare. Anni blef mycket
förvå-vånad när hon vaknade och fi ok veta att
ingen varit att möta henne, der hon skulle
stiga af, men så mycket nöjdare då hon
hörde att de nu snart skulle vara framme
hos faster Marie-Louise.
Tåget hvisslade åter och der vid
perrongen stod ganska riktigt kusken Wille med
bruna Lady spänd för en släde full af
varma skinnfällar.
„Se här, Wille" sade den unge herrn „för
jag en liten julgäst med mig, jag
hittade henne på vägen". „Ja uog ha vi rum
i släden", sade Wille och stoppade ned Anni
i det mjuka björnskinnet.
Bjellrorna klingade, snön knarrade under
medan och så bar det af in i den höga
granskogen, som stod der så grön midt i
vintersnön. Farbror Jolin höll bela tiden Anuis
hand i sin och när de kommo in i allén
ropade han: „Gif akt nu, snart sc vi
ljusen I"
Anni spärrade upp ögonen. Ja, der stod ju
huset strålande som ett sagoslott ut i
mörkret och innan hon visste ordet af, hade
farbror Jolin lyftat henne ur släden, burit
henne uppför trappan och satt ned henne
på mattan i ett ljust varmt rum, till stor
förvåning för en fru i hvit mössa och en
gammal tjenarinna i blåraudigt köksförkläde.
Med få ord var Annis historia berättad.
„Jag kunde inte lemna henne eusani på sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
