Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$:0 4 II.LFSTItEUAD BARNTIDNING. 29
— Mi . . . h’ickelson! — Tuppen gjorde
våld på sig.
Kycklingsmor blinkade och blinkade. Var
det Icke Trofast?
— I går reste grannens höns, — fortfor
Mickelson öfvertalande.
Puttrfthönan var ansedd för en riktig res
vacka. Ilon härstammade från Atalabarien
sade hon. Det kunde inan också tro, för
fjädrarna stodo åt alla väderstreck. Hela
sitt lif hade hon flackat på resor, talade om
sinn förfäder och flammande land, tills
ingen orkade höra på henne. Nu blef hon
vann om hjertat när hon fick en
meningsfrände. Och lian kunde sin geografi! Hon
kade lust att flyga tuppen i nacken, som
bara satt der så dum med halsen i ett
frågetecken och visste hvarken a eller li.
— Nå, så svara då herr Mickelson, svara
då agenten! — ropade hon utmanande och
trampade tuppen på tårna.
— Låt mig ... bi ... . icka först, —
stammade käre far, — det gick mig i
ga-len strupe. Grannens höns? — Han drog
djupt efter andan. — Jo, det är ganska
riktigt, de ha rest . . räfven tog dem; det
stöd i Dagbladet.
— Det gör mig ondt att nödgas motsäga
er, — afbröt Mickelson halft förnärmad. —
De reste med iltåget, käre van I Jag var ju
sjelf med och expedierade dem. — lian
knep ihop ena ögat, men det är en
Hemlighet, en rasande djup hemlighet!
— Med iltåget! — upprepade tuppen och
såg tankfull ut. — Men fjädrarna i hönshuset ?
Mickelson fnyste. Det var också en
invändning!
— Jag märker, att det ännu icke har
gått upp för er hvilken eländig tillvaro ni
föra, i hvilket slafveri ni liiir lefva. I en
auuan verld är allt sä liimmelsvidt olika.
Här stänger man er inne och klipper edra
vingar, så att ni må hållas vid jorden. Edra
ägg stjäl man och hugger hufvudena af edra
förhoppningsfulla söner. Är det ej
upprö-randc! 1 den nva verlden råder frihet,
jeiu-likhet och broderlighet. Maskar, som räcka
från näbben ända ner i kräfvan och
insekter, — han smackade med tungan, — hvilka
i välsiiiaklighet öfvergå de fetaste möss . . .
frikadeller ville jag säga. Korn och hvete
ligger tröskadt i stora hopar på marken,
och skogarna dofta af honung.
— Han talar verkligen bra, — utlät sig
en liten höna.
— Utmärkt! — instämde en annan.
— Ja, det är sant, — tillade 1’uttrahö
nan med eftertiyck.
— Ja, men der lär finnas så många
räfvar i Amerika, invände kycklingsmor
försigtigt.
— Alldeles riktigt, lilla madam I I forna
dagar fans der sådana, men nu äro de
hängda, hvar endaste en. Nuförtiden resa
både höns, yäss och ankor utan betänkade,
Och tänk er. för icke länge sedan gjorde en
skock smà grisar turen dit. öfver. N ar det
inte lyckadt? — Mickelson skrattade, så det
klunkade i honom.
— Makalöst lyckadt! — ljöd det inifrån
hönshuset. Men i detsamma hördes ett
buller på gården. Mickelson hoppade till,
spetsade öronen och vädrade i luften med
sin smala nos. Det leende uttrycket
förbyttes i bittert allvar.
— Hvad är det, söta Mickelson?
frågade Puttrahönan ängslig och försökte kika
ut genom gluggen.
— Jag ser att klockan är mycket och jag
har ännu ett par familjer, som vänta mig;
således i morgon natt ! Men det, måste
förblifva en hemlighet .... en rasande djup
feemPghet. Godnatt! — Rösten förlorade
sig i en lies hviskning, och Mickelson var
försvunnen.
Soleil stod redan högt på himlen, men
tuppen glömde att, gala. lian sof och drömde,
vaknade upp och somnade igen. Det hade
varit en orolig natt.
Nu kom den lilla flickan och läste upp
dörren.
— Kucköliku 1 — skrek tuppen. Ja, det
var så dags!
— Pull, pull, pull 1 — lockade hon. Hon
hade förklädet, fullt af brödsmulor,
potatisskal och andra rariteter. Allt kastade hon
ut. Nu skall man tro der blef lif i
hönsfamiljen. De små ville hinna först, men de
stora hade länga ben.
— Tripp, tripp, tripp! Napp napp1, napp I
— Det gick med fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
