Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
NYA TItOLLSI.ÄNDAN.
N:o 4
Lina puttede sina armar kring min lials och
.... Och så var den historien slut. Men
jag blir alltid på godt humör när jag
kommer i båg hur jag gick i vall ined den
danska kycklingen.
— Ja, du måtte varit ljuf att åse, - sade
Camilla skrattande.
Du tycker dig säkert sjelf vara en
fullfjädrad tupp, — tillade Effi spetsigt.
Alla skrattade. Masse burrade upp sig
som en tupp.
Efter théet beramades en allmän
skrid-sko-utfärd till Tölö viken följande
eftermiddag. Man skulle ha kaffe med, och Svante
erbjöd sig sjelfmant, att vara kock.
Ma-belle inbjöds högtidligt att vara med, men
tant Dea fruktade, att ban skulle ådraga
sig snufva.
Svantes fynd.
Tant Dea var i kyrkan. Spirea hade
samlat kamraterna omkring sig i sitt lilla
rum och läste för dem dageus evangelium.
Hon brukade alltid göra så, ty bon visste,
att de långa predikningarna i kyrkan gingo
långt öfver barnens fattningsförmåga. Och
när bon på sitt. enkla sätt förklarade dagens
text, förstodo de henne alltid och kände en
Hägt af allvar genomila sina barnsliga,
tanklösa hjertan. De kände en sporre inom sig,
hvilken eggade dem till tacksamhet, ånger
och ärliga försök att kämpa med sig sjelfva.
Det var en solig söndag, och färden skulle
begynna redan kl. 2. Klockan 6 måste de
vara hemma för att ännu en gång förbereda
sig till morgondagens läsning. Det var ett
väsen, som kunnat nedrifva tak och väggar,
när alla sju stötiade utför trappan med
skridskorna öfver axeln och korgar i
händerna. Tant Dea stannade hemma och
tackade sin lycka, att Mabelle icke lärt sig
gå pä skridskor.
(Forts.)
Resan till en annan verld.
(Från danskan ai’ K. jr. a.)
idt på hörnhusets vägg var ett rundt
hål. Der tittade tuppen ut för att
se när solen gick upp, tv då skulle ban
väcka hönorna. Och der tittade månen in
om natten och gjorde tjenst som nattlampa.
I-Iönsfaniiljen kunde sofva trygt och behöfde
aldrig tända ljus vid sjukdomsfall. Hvar
afton stack Trofast sin nos in genom hålet
för att säga hönsen godnatt, och ofta nog
famlade der en liten knubbig barnhand efter
de små kycklingarna, som gömde sig under
hönsmammas vingar. I början ausåg
tuppen sig förpligtad att hacka i de små
näs-visa fingrarna, men när kycklingsmor
berättade att samma lilla hand brukade strö ut
brödsmulor åt dem, ångrade han sig och bet
sig sjelf i ena benet till straff.
En natt stacks der en spetsig nos in i
hålet och nös.
Tuppen vaknade och började hicka af
förskräckelse. En rysning gick genom de
sofvande hönorna.
Ännu en nysniug: Prtschi I
Och så vaknade hela familjen ined
hjert-klappning.
— Go’ afton, go’ afton, Trofast 1 — skrek
kycklingsmor från sin knut. De små tittade
upp mellan hennes vingar.
Men tuppen hickade och hönsen ryste sä,
att hela pinnen skakade som i frossfcber.
Hvilket förskräckligt äfventyr!
— Barn, barn, hvad går åt er! —
förebrådde kycklingsmor, — det är ju Trofast!
— Blef... det... h’icke.. . h’icke
månförmörkelse? — stammade tuppen. Rösten slog
öfver i en så hemsk tonart, att
kycklingsmor måste hålla sig för öronen.
— God afton, miua vänner I — ljöd det i
detsamma från den spetsiga nosen. —
Blif-ven för all del icke skrämda! Jag är
Michelson, den kände utvandraragenten Mickelson.
Jag har kört att ni också ha lust att
utvandra, och då min väg just förde här förbi
i denua härliga aftonstund, föll det mig in
att begagna tillfället och erbjuda er mina
tjenster.
Eu djup tystnad följde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
