Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N° 5,
Lördagen den 3 Mars.
1888.
Rätt och afvigt.
^appa och mamma voro bortbjudna på
tbé. Augusta ocli Figge sutto vid
matsalsbordet under taklampan och
stretade med sina lexor. Moster Sara, som fått
nog af ensamheten i sin tysta kammare, kom
och satte sig hos dem med sin stickstrumpa.
— Se så, — sade Figge om eu stund och
slog sig tre duktiga tag ined boken i
hufvudet, — nu hoppas jag det här fastnat.
Och nu skall jag tala om något bussigt för
moster.
— Vänta litet, — had Augusta, — jag
håller just. på att konjugcra „alleru: Je
vitis, tu il va, notis alton», votts altez,
ils vont. Hvad var det du skulle berätta.
Säkert någon hjeltedat, — sade moster
Sara och såg vänligt på Figges ifriga
ansigte.
— Jaa, vet moster, de tyckte jag var så
duktig i dag i skolan. - skröt Figge.
— Nå, låt höra.
— Jo. Vi hade magister Axelblom i geo
grafi, och ban är så rysligt närsynt, vet
moster, och har stora glasögon på näsan.
När ban kom in på klassen, voro
glasögonen alldeles immiga af kölden, och han tog
dem af sig för att putsa dem. Men i
detsamma nös ban, ptschi! och lade
glasögonen på bordet för att snyta sig. Jag sitter
som du vet, på första bänken alldeles midt
för bordet, och i det ögonblick ban hade
ansigtet begrafvet i näsduken, passade jag
på och nappade glasögonen från bordet.
Hela klassen såg det och var nära att
förgås af skratt. När magistern snutit sig,
skulle han taga sina glasögon, men de voro
omöjliga att hitta. Hvart kan jag ha gjort
af med mina ögon ? — sade ban fundersamt
och letade i alla sina fickor. — Har ingen
af er, gossar, sett till dem? Neej, vi voro
alla rysligt oskyldiga, och ban kunde inte
se hur vi flinade och skrattade. —
Magistern kom in utan glasögon, — sade Ville
Ekblom så trovärdigt som om ban stått på
ett läsförhör. Voj. voj, hvad det var galet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
