Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o
illustrerad barntidning.
37
Sidenswahnska bolaget.
(Forts. Mtl n:o 4.)
iet bar af i half språngmarsch liings
i^r, Henriks-, Alexanders- ocli
Mikaelsgatorna ut till Kajsaniemi. Vid stranden
nedanför värdshuset spände de skridskorna på
sig och skrunno under jernvägsbankeu bortåt
Tölö. Isen var hlauk ined skrofliga fläckar
på en del stallen, och de mindre vana bland
sällskapet satte här och der en liten
oskyldig „rofva". Stränderna stodo snölösa och
de nakna grå stenarne tittade upp nr
viss-nadt gräs, liksom spejande efter det täcke,
som skulle insvepa allt i mjuka hvita veck.
Det var i böljan af December. Solen
lurade fryntligt fram ur siu tjocka vinterluifva,
och fem sparfvar på värdshustaket läto narra
sig att qvittra en vårqvintett.
Ibland kom en kraftig vindpust ocb
ruskade om tlickornas kjolar som byket på ett
klädstreck. Camilla hade nyss lärt sig stå på
skridskorna ocli var ett lätt byte för minsta
Vindpust. Men Spirea och Eufrosyne voro
riktiga öfverdängare, för att nu icke tala
om gossarne. De kunde skära både hvasst
och trubbigt, både släta linjer och sirliga
snirklar. Fritz Amatus som i tysthet gick
och hade ledsamt efter tant Dika, ristade
isen full med hennes uainn i de konstigaste
slängar.
Medan de andra skrunno, hade Svante
ined kaffekorgarne sökt sig ou skyddad
plats vid stranden på Djurg&rdssjdau. Han
bygde en .spis af lösa stenar, samlade qvistar
och torrt gräs, samt gjorde upp eld. Snart
sprakade én munter luasa och Svantes näsa
sken af sot och belåtenhet. Kaffepannan
var blankskurad, men ack, huru den såg ut
efter feiu minuter! Den var fyld med
vatten, — huru mycket kaffe skulle han taga?
Måntro tre theskedar voro för mycket? Han
öste tre skedar i det kalla vattnet, ocli
afvaktade med spänning resultatet.
Kl, kl, kl! der k lunkade kaffepannan stora
tårar både ur halsen och näsan. Svante blef
förskräckt, fans intet bot. för sådant? Ocb
nu igen! Det kom riktigt som fråu Imatra,
och elden slockuade rundt omkring. Svante
stälde med en ogillande knuff den
oskickliga pannan i gräset att lugna sig, medan
ban jemkade om bränderna. Nu flammade
elden åter upp, ocli han skulle ställa pannan
på. Men, o olycka, der låg den — på näsan —
och hämnades genom att skålla gräset med
hvarenda droppe af sitt innehåll.
— Spirea, Spirea, kom hit! — skrek
Svante i sin nöd och vinkade med både
armar och ben. Spirea kom flygande som en
räddningens engel, hörde om olyckan, såg
Svantes förtviflan och nändes icke banna
honom. — Tog du allt. kaffet? — frågade
hon. — Nej, bevars! — Svante visade
struten. — Men inte kunna vi ju tugga torrt
kaffe.
Vi få smälta snö i pannan, — rådde
Spirea, och Svante ljusnade som en
April-himmel.
— Jag skall smälta mina stöttar, om du
vill, — sade han och begynte med begge
händer kraffsa all deu stnula snö han kom
åt, samt öste den med och utan skräp i
kaffepannan.
— Det vore bäst om du dukade, medan
jag smälter vattnet, — föreslog Spirea, som
ej hade fullt förtroende till Svantes
kallekokning. — Bred servietten på gräset och
rada vackert fram kopparne ur korgen.
Svante lydde och dukade fram skorpor,
pepparkakor, socker, koppar, fat och
skedar. — Men hvar är grädden?
— Grädden? Deu skulle Masse
herbergera i sin ficka. Spring fort och rädda den,
jag bat hemska aningar.
Svante sprang sä fort han i halkan kunde
och kom i lagom tid för all bevittna
hurusom Masse baklänges töriiade mot Fritz
Ainatus och begge profvade isens hållbarhet
med en duktig „rofva".
— Så der ja, olyckliga Masse, — skrek
Svante, som såg nägol hvitt sippra ut. ur
Masses paletåficka. — Nu ha vi ingen grädde
till vårt kaffe.
Masse stack förbluffad handen i fickan
och fick tag i en buteljhals med kork uti,
uågra glassskärfvor, dränkta papperslappar
och simmande blyertspennor.
Alla samlades kring stället för
olyckshändelsen, och Masse fick uppbära inånga
artigheter för sin skicklighet.
— Nu är ej annat råd, sade Kffi, —
än att Svante beger sig till någon af
gårdarne derborta och köper oss ny grädde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
