Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
NYA TROLLSLÄNDA!».
N:0 5
Masse borde egentligen göra det, men har
genom sin drumlighet gått förlustig
medborgerligt förtroende. Se så, marsch nu,
långben, annars få vi ej katfe förrän i
morgon!
Svante lommade af, nch de andra
fortsatte under tiden att skrinna.
Men borta på stranden satt Spirea ensam
ocb vaktade kaffepannan. Den gjorde sig
ej vidare skyldig till några dumheter, utan
kokade ångerfullt och ihärdigt. Hvar dröjde
Svante med grädden, kaffet borde ej fa
koka in. Om en stund såg hon Kasse och
Fritz komma slingrande till stranden och
aftaga skridskorna. De berättade henne
den sorgliga utgången af Masses kullerbytta
och om Svantes nya förtroendeuppdrag.
— Nu tänka vi slå oss ned här hos dig,
— sade Fritz Amatus. — Mina fingrar äro
styfva, och det kniper i tårna.
— Rör om elden med dem, så bli de
varma, — föreslog Kasse och sträckte ut
sig i gräset. — Se der komina Camilla, Effi
och Masse så kaffeglupska som riktiga
Tö-löhajar.
Snart satt bela sällskapet, med undantag
af Svante, kring den muntra elden, som de
underböllo med allt brännbert de kommo
öfver. Munnarue giugo oafbrutet i kapp
med kaffepannan, som gurglade stilla för
sig sjelf. Kasse låg med fötterna så nära
elden, att. Camilla om en stund påstod sig
känna oset af stekt stöfvel, och Eufrosyne
brände hål på sin ena vante, då hon skulle
maka oui bränderna.
— Vet ni hvad, — sade Camilla, —
detta är mycket roligare, än att skrinna pä
skridskobanan. Kan någon säga hvarför?
— Hvarför! — sade Masse genast.
— Asch! Jo derför, att, vi kunna vara
alldeles ogenerade, — förklarade Camilla.
— Och bränna våra vantar, — sade Fritz.
— Och laga rostbill’ på våra stöflar. —
skrattade Era.
— Det är visst emedan vi känna oss
som lyckliga syskon och alltid ha roligt i
hvarandras sällskap, — inföll Spirea på sitt
vanliga hjertliga siitt.
— Ja, ja! — ljöd det i korus. — Lefve
sidensvansarne, hurrah.’
— Men hvar håller Svante hus? —
kno-tade Kasse, som låg på måge i gräset. —
Får jag ej kaffe snart, så börjar jag äta
gräs.
— Vi dricka utan grädde. 1 Hill i kaffet.
Spirea, så dricka vi det på turkiskt
manér! — Och Masse satte sig som turkarne
med benen i kors under sig.
— Nej, der tror jag Svante kommer, —
sade Era, som länge spejat utåt isen. —
Ocb han bär en griidd flaska, stor som en
kälke.
— Hvad i all verlden släpar ban på?
Hela sällskapet stälde sig att bekika
Svante, som kom klifvande med långa steg
och med ett stort knyte tryckt tätt intill
sig. Nyfikenheten stegrades, ju närmare
ban kom, och de begåfvo sig ned på isen
att möta Svante. När de kommo houom
närmare, hörde de som en svag klagan från
knytet, — Kan Svante ha räddat en katt
ur sjüuöd? — undrade Efli. Meu när de
voro honom alldeles nära, sågo de honom
bära ett litet barn, som gret belt sakta vid
lians axel.
— livad i all verlden, Svante? utbrast.
bela sällskapet med en mun.
— Ilär hemtar jag en hungrig gäst till
vårt kaffebord, — sade Svante och lyfte
upp det lilla förgråtna ansigtet. Den här
stackarn hittade jag öfvergifven i skogen
der på andra sidan viken. Och se, ban
bar en papperslapp på ryggen, på hvilken
det står: „var barmhertig mot honom, ty
ban har hvarken far eller mor".
— Stackare! — ljöd det ur den
deltagande skocken.
— Ett riktigt hittebarn! skrek Elli och
såg öfverlycklig ut.
— Inte kunde jag ju lemna honom der
ensam, — sade Svante och lade barnet
försigtigt i Spireas armar.
— Ack, får jag honom? — bådo
Camilla och Eufrosyne, men den lille tycktes
känna sig sä väl hos Spirea, att hon ej
nändes gifva honom ifrån sig. Tårarne
stannade på halfva vägen och han gjorde
ett litet försök att småle, dä Svante visade
honom sin klocka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
