Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 43
— Du hade bordt, fiira honom in i
någon af gårdarne, — sade Spirea
eftertänksamt.
— Nej, uej.....afbröto henne ifriga
röster, — han är vår, och vi taga honom
med oss I ill staden. Hvad tant Dea skall
bli förvånad 1
(Forts.)
Prenume ra n ter nes s i da.
En folksägen från Norge.
Viil stranden at Solnmviken i Telemarken, på, eu
höjd af 200 fot öfver hafvet finnes en bergsgrotta,
sora kallas Mikaelskyrkan. Under katolska tiden
var den mycket ryktbar och besöktes ofta al
pilgrimer. ilen då den lutherska läran blef
herskande, förlorade den sin betydelse. Den förste
lutherska presten i Solum, herr Povel, var mycket
sträng i sina åtgärder, lian ville med våla
utrota alla katolska bruk och då någon pilgrim
anlände, bortvisade nan denne strängt. Men efter
någon tid utspridde sig ett rykte, att
Mikaelskyrkan om qvällen var npnlyst ’och att man hörde
psalmsång derifrån. Folket trodde allmänt., att
det var do hädangångnas saliga andar, som der
uppehöllo sig. Jlerr Povel beslöt att undersöka
saken aftonen fore Mikaelsdagen Hans hustolk
gjorde korstecknet då ban lemnade sitt hein och
förutspådde att färden icke skulle sluta väl, Mon
herr Povel var fast besluten, att kosta hvad det
ville, utrota alla katoliker från sill lörsainling.
Med bibeln i venstra handen såsoin skydd emot
andliga fiender och med svärdot i den högra till
försvar emot de lekamliga, steg han derför
oförskräckt i båten, som sknile föra honom till
bergs-kyrkan. Da han lade till vid borget, och det
hemlighetsfulla ljuset lyste och sången högtidligt
klingade i qvällen, blefvo herr Povels följeslagare
så förfärade, att de ej vågade följa honorn. Han
gick derför ensam uppför deu slingrande
gångstigen. Då ban närmade sig grottan, hörde ban,
att sången som sjöngs, var en katolsk messa.
Redan stod han vid öppningen i begrepp att
stiga in, dä messan plötsligt slutades, och (tet blef
alldeles mörkt. Herr Povel stod ett ögonblick
tveksam, men fattade dock hastigt sitt beslut,
lian tryckte bibeln mot bröstet och gi.-k in i
grötan, sjungande Luthers psalm: „Yår Gudä.ross eu
väldig^ borg". Då blef (let hastigt Ijfts igen, och
herr Povel såg eu gammal tnan, som stod
framför att altare, utsiradt med guld och omgifvet; af
brinnande vasljus.
— Guds frid. unge man! — helsado den gamle.
- eftersom du kommer i Guds namn, behöfver
jag ej frukta dig.
Meu herr Povel sade strängt: — Är det verk-
ligen fallet, att katolske prester ännu uppehålla
sig i min församling och förföra folket!’
- Ja, — svarade den gamle sorgset, - men
var ej rädd. Jag vill ej förleda din hjord. Dock,
— fortfor lian. ined eu blick på herr Povels
försvarsvapen, — huru kommer du med svärdet i
handen mot en gammal värnlös gubbe?
Herr Povel stack svärdet i slidan sägande, att
han ej ville tillfoga den gande något ondt. det
var biott lians lära, som ban ville utrota.
Derefter frågade ban hvem den gamle var, ocli hvad
han ville
— Jag är fader Sylvester. — svarade denne, —
den siste vigde presten i Mikaelskyrkan. Solum
är min födelseort, och här vistades jag, ilnda tills
den nya läran dref mig härifrån. Jag irrade
länge omkring i främmande länder, men (lå jag
biet gammal, längtade jag åter till min kära
bergskyrka och återvände lut. Här önskar jag
tillbringa mina sista stunder, ty mina dagar äro
räknade. Nu vet ilu hvem jag är och hvad jag
önskar.
Herr Povel gick med honom till grottans
öppning. Ofvan dem syntes deu med stjernor beströdda
himlen och under dom den lugna Soluinviken.
— Engång skall det. komma en tid af klarhet,
— sade herr Povel.
— Och al kärlek, — fortfor fader Sylvester. —
Tro mig, du skall icke komma långt, om du
brukar stränghet, men gör ditt verk med kärlek och
du kan vara säker om segern. Vår tid är förbi
och or tid bogynner, tag derför vara på mina
lärdomar!
Deu gamles milda allvar rörde herr Povel.
Han tog prestens hund och sade: — Edra ord
hafva gjort ett godt intryck på mig. Behöfver
Ni någonting, sii säg till och Ni skall få det!
— Matte Oud löna dig för dessa ord! — utbrast
inder Sylvester, — men jag behöfver ingenting,
ty folket som bor der Here i dalen, hemtar mig
mat ocli dà jag dör, hafva de lofvat begrafva rnig
i sakristian, samt mura igen dörren.
När han sagt detta, tog ban farväl at herr
Povel, ocli begaf sig tillbaka iu i grottan.
Någon tid efter herr Povels besök i
Mikaels-kyrkan upphörde ljuset att lysa derifrån.
Traktens inbyggare började ana, àtt det icke stod rätt.
till med den gamle, och dfl de begåfvo sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
