Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 NYA TROLLSLÅNDAN. N:0 8
behöfva kunna, i stället för att alltid anlita
flickornas hjelp? Flickorna borde ej vara så
tjenstaktiga mot pojkarne, som de äro, utan
tvärt oin hjelpa dem att hjelpa sig sjelfva..
När vi voro hemma, hette det beständigt:
Efli, gä efter mjölk åt Kasse; eller:
Angelika, sy fast dessa knappar i Masses röck;
eller. Efli, spring och skjut spjellet i
gossarnes rum. Och systrarna lydde som
beskedliga barn. Nu skulle jag flutna öfver
att låta en flicka passa upp mig! (Bravo!)
— Jaha! Och flickorna kunna för resten
också lära sig en del, soin de förut behöft
pojkarnes hjelp till, såsom att tälja sina
barkbåtar och fågelholkar, och ro och laga
kälkbackar och gräfva blomrabatter. Men
när jag rätt tänker efter, så äro vi, pojkar,
i långt flere fall beroende af flickorna, än
de af oss.
Talaren ville lill sist påpeka, att det var
en stor fordel för pojkarne att ha eu snäll
och sann och hurtig flicka till kamrat och
slutade sitt föredrag med en önskan, alt
flickor och gossar mera äu hittills ville vara
hvarandras vänner och kamrater.
Och dervid tittade Kasse så hjertans
vänligt och aktningsfullt på den långa
flickra-den framför honom, så de allesammans
gre-pos af vild kamratifver och skreko ja, ja!
Kasse lemnade estraden, följd af ihärdiga
applåder, och om en stund framträdde
Camilla. llon var klädd som primadonna i
släpkjortel och hvita handskar, hade en
peruk af långa ljusa lockar öfver sitt stubbiga
bår, ocb en bukett pappersblommor i handen.
Spirea ackompugnem.de åter. Camilla hade en
vacker röst, och det lät ej sii illa, när hon
sjöng sin första aria: „säg mig, du lilla
fågel". Publiken applåderade ursinnigt och
hon fick sjunga da capo. Efter första
num-merns slut ombads publiken att under fem
minuter hålla händerna för ögonen ocb ej
se. Alla lydde, så när soin på två
samsko-lister, hvilka glisade mellan fingrarne. När
de åter fingo se upp, se, då stod der en den
käckaste soldatgosse med vadmalsbyxor och
puukko vid sidan. Skalen af primadonnan
framstucko under bakbrädet. Soldatgossen
satte i med: „uriu fader var eu ung soldat"
så krigiskt, att håren på Mabelles rygg reste
sig af förfäran, ocli Dan i Minas famn
uppgaf suiä energiska rop af gillande.
Soldatgossen aflägsnade sig efter cn
mili-: tiirisk helsning och det blef 10 minuters
paus, under hvilken publiken larmade värre,
än ett helt indian regemente.
Sä kommo Masses och Ellis
konstproduktioner. Dörrarne till matsalen slogos upp,
och man såg åtskilliga mystiska bockar, rep
och bräder samt en clown, (Masse| och en
dansös, (Eufrosyne). De utförde nu de allra
märkvärdigaste konststycken, såsom att gå
på händerna, falla handlöst på näsan, sväfva
på tåspetsarne, gå på klot, göra
häpnadsväckande böjningar och vridniugar. Masse,
med mjölad näsa och tant Deas nattmössa
på hufvudet, samt en lindebarns kolt med
korta ärmar, behöfde knapt vända sig,
innan åskådarne nästan kiknade af skratt,
lians glansnummer bestod i att, stående på
hufvudet, äta en smörgås och dricka ett glas
mjölk. Detta utfördes mycket skickligt, och
gravitetiskt till åskådarnes stora hä]rnad.
De väntade i spänning att få se smörgåsen
trilla ut. ur näsan, ty dit. gick den, eftersom
näsan nu var under munnen. Men, hast du
mir gesehen, smörgåsen gick en annan väg,
och koustmakaren återtog sin naturliga
ställning och torkade sig med välbehag om
munnen.
(Forts.)
Min första resa.
(Af E. D.)
fag är nu redan gammal och har gjort
inånga resor, men första gången gjorde
jag en lång sjöresa med segelfartyg. Jag
fick nemligen åtfölja min far, som var
sjökapten, och min tvillingsbroder skulle fä
vara med.
Den 27 Aug. 18 . . . lyftade skeppet
ankar i en af Finlands nordligaste städer.
Vädret var det herligaste man kunde önska,
och det kändes förtjusande att gunga på det
öppna, blä llottenhafvet. Vi hade i början
ljusa, klara nätter, men ju längre söderut
vi seglade, desto mörkare blefvo de. Fyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
