- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
77

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:0 14 ILLUSTRERAD BARNTIDNING. 77

återvände från södern. Hvad de sågo
läckra ut! Men tomten nändes ej äta af dem,
om än lians måge kurrat ännu mera. Nej,
dem skulle flyttfåglarna få, de bevingade
sångarne, som öfvergåfvo söderns
sommar-glans för att glädja vår bleka vår.

Gnolande klättrade tomten öfver planket
till granngården, till den unge skaldens bo.

— Jo, jag kunde just gissa det: fönstret
öppet ! Nu har ban åter igen haft mycket att
tänka på.

Och så knackade han på dörren till en
stor fågelbur, som stod midt på golfvet.
Han skulle nog kunnat krypa mellan
spje-lorna, men han var nog artig att knacka
på, isynnerhet som han väckte innevånarne
in deras sötaste midnattssöuin.

Genast vaknade svalan: — Ha de
kommit? — frågade hon och hoppade ned till
tomten, som klifvit in och 1111 höll på att.
smörja kräset med sockerbrödet, hvilket
skalden lagt, in åt svalan, som icke brydde
sig om det.

Ni ha ju festat i dag? Het smakar
riktigt fint. Jag kan gerna taga un bit till.

— sade tomten

— Skalden har varit på frukost,
började svalan berätta, men så måste hon
afbryta för att sjunga ut den långa tonen,
som hon sätter i slutet af hvarje mening.

Hos magisterns, som fått sig eu liten
ifylde domherrsmamma, som bred och
röd satt på närmaste pinne. — lian hemtar
alltid något godt åt oss.

Sitter du hela sommaren här hos
skalden, domberrsfru? Ja ja, nog behöfver ban
ju den fröjden, när alla de andra, som ban
hittat halldöda i drifvan och födt hein länga
vintern, öfvergifva honom.

— .la, jag lemnar honom icke. Jag
stannar, det är min pligt. Han förundrar sig
öfver att jag ej vill begagna mig af den
herliga friheten, när han öppnar bur och
fönster och säger: - tlyg, Hyg, ni små fåglar,
som fått vingar! . . . Jag stannar, det är
min pligt.

Och domherrsfrun satte sig att ined stor
ifver äta roffrö och torra rönnbär.

Finnes det ej insekter ännu? qvittrade
svalan.

— Ingen svalmat ännu. Men några
myror skall jag locka fram i natt.

— Äter du myror?

Nej. Men jag för dem till skomakarns
Hilma, som läser i skolan om myrorna. I
går sökte och gräfde hon i myrstacken vid
skogsbacken der borta. Ilon begrep ej
riktigt hvad der menades med stor abdomen
och smal torax. Ilon vill se, och jag vill
hjelpa henne. Ilon beskyddade engång små
fågelungarna, som bröderna hennes ville
döda . . . Ma godt 1111! I morgon blir det
solsken och så kommer lärkan.

Och i detsamma stod han på skaldens
skrifbord, ifrigt läsande hvad der stod
skrifvet på papperet. Nej, det duger ej, det.
är ej vackert sagdt, fastän tanken nog
kunnat vara bra. Han var visst, sorgsen i går.
Han skall hjelpas. — Och tomten tog från
sin ficka en liten, liten Haska och liälde af
dess innehåll i bläckhornet.

Nu Idir det annat ljud! I morgon skall
der strömma klang och välljud ur skaldens
penna, lian skali sjunga skönt ocli friskt,
som aldrig tillförene, ty denna saft, detta
solljus, denna sommardoft, har jag samlat
med svett och möda ur naturens innersta
gömmor, ur linneans blomsterkalk, under
talltrastens tunga, från suset i björkens
krona vid ilen drömmande tjärnen der borta,
långt borta i ödemarkens stillhet. Nu blir
ban stor, han förtjenar det! Ty han älskar
allt lefvande på jorden, ej blott det sköna,
men aili som Gud skapat, äfven de små.
Han blir stor, men jag blir glömd. Ingen
vet . . .

Med ett hopp stod tomten på golfvet Han
hade ej tid at| grubbla, lian skulle ännu
hinna till många med hjelp och goda
gåfvor. Till alla, som älska djuren, isynnerhet
de små, sora ej sjelfva kunna försvara sig,
till dem kommer ban osedd, obedd, ban,
vårens flinkfotade tomte, fåglarnas vän.

Saima.

"V

Sländans nyheter.

— Den 6 Maj var el t te ruadog.n sodnn vårt
bilut miste .1. L. Munebery. Dn sinn lades piåuga
i Borgå Jör ntt inviga en vacker minnesvård aj’
s vart, slipad granit på dou store skaldens och lians

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free