Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
NYA TKOLLSLÄNUAN.
N:o 12
Han måste alltid vara i hans närhet, flägta
svalka ät honom, bjude honom läskande
drycker och föreläsa för honom. Hvarannan
(|väll stannade hau inne hos honom öfver
natten och hvarje qväll kom Zehira med
sina tärnor för att taga godnatt af sin
farbroder.
Konungen var slug och skarpsinnig. Hau
gjorde snart den upptäckten, atl hans
brordotters, den sköna prinsessan Zehiras hand
var ena dagen varm, den andra dagen kall,
då hon om aftonen kyste hans hand.
Hau antecknade de dagar då hennes hand
var varm och dä hon var kall och fann då
att. Zehiras hand var bet de qvällar som
turen att hålla vakt inne hos honom föll
på Nebila. Men ban sade intet åt någon, utan
gjorde blott i tysthet sina efterspaningar.
När ban var färdig med dessa, skänkte
ban åt Nebila ett par guldbroderade tofflor.
På tofflornas sulor voro med gyllene spikar
i vackra arabiska bokstäfver inslagna orden:
„nndeik Zehira." Men det märkte icke
Nebila. Frän konungens sofgeinak förde en
lång gång till afstängdt rum ocli der bodde,
prinsessan Zehira. Gången ocli sofgemaken
upplystes af högfotade lampor, hvilkas
yllevekar voro indränkta i ambra för att genom
sin doft och sitt milda blåaktiga sken för=
ljufva konungens sömn. När denne
insomnat vid den andra sagan ur „Tusen och en
natt", smög sig Nebila utmed den långa
gången till Zehiras rum och gaf icke akt pä
att i fången och gemaken hade blifvit
utspä||dt hvitt siden och att på tröskeln till
konungens sängkammare var utströdt ett fint.
svart pulver.
Zehira omfamnade och kyste honom örat
– Älskade Aliben, — sade hon, — hur
lyckliga vi äro, som fått återse hvarandra!
men om vår farbroder upptäcker oss, så
skall ban låta halshugga dig.
— Frukta ingenting, — svarade Aliben, —
jag skall vara försigtig. Med mod och
beslutsamhet skall jag änuu befria dig och mig.
— Men om lian dessförinnan får veta
hvem du är, — sade Zehira med tårar i
ögonen så dödar ban dig. Derför har jag
tänkt ut ett sätt att varna dig, se hit! I
denna lilla flaska fins en vällukt, som ännu
ingen hos oss känner till. Man får den i
sägfiskens inelfvor och den påträffas endast
hos hvar tusende fisk. Den är ytterst
sällsynt. Lukta på den! Man glömmer den
aldrig. när inan engång känt den. Kn droppe
; af den på händerna eller kläderna är till
räcklig för eu hel dag.
— Jag känner lukten, sade Aliben
förundrad, — men hvarför visar du mig den?
— Hör mig, — fortfor Zehira. Om vår
onkel upptäcker dig. skall ban först straffa
mig och låta släpa bort mig i fängelse. Mun
dä skall jag falla till lians fötter och under
det jag kysser hans händer skall jag gnida
iu en droppe af vällukten pä dem Stubin
skall hau låta kalla dig och tala till din
med godhet och välvilja. Men kysser du
hans hand och känner denna lukt, så vet atl
du kyst, din dödseugels haml och fly!
Godt Jag skall göra som du säger,
svarade Aliben. Forts.
Gnabb.
ölen tittade vänligt in genom tre med
gardiner prydda föiiäter vid en al
hufvudstadens små gator, men hon såg så
förundrad ut, som hade hon ej varit, rätt nöjd
med hvad hon der säg och fått lust att vända
om igen.
Sländan, som alltid hört till de nyfikna,
beslöt sig för att klifva upp på solstrålens rygg
för att få se hvad som tilldrog sig derinne.
Vid ett enkelt brunmåladt bord sutto tvä
barn och läste. Det ena var en flicka om
tretton år med stora vemodige ögon, den
andra en tioårig gosse ined lingult hår ocli
potatisnäsa, ett arf af farfar. Båda pluggade.
— Börje, du får inte knuffa mig! — ljöd
det retligt från Maren. — Jag vill ha fred,
jag som skall taga examen i morgan,
llon bad icke, det låg något befallande i
heunes ton, något som tydligt nog ehuru
utan ord sade: —Du är yngre och får lof
att. rätta dig efter mig!
Börje skrattade föi-smädligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
